Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 2

lille faderlöse gosse! Jag förde honom med mig till England. Han är i Gloucester, der jag lemnade honom på hotellet i en tjensteflickas vård. — Och ni har inga vänner? — Inga, sir Arthur! Jag förlorade vid tidiga år mina. föräldrar och blef uppfostrad i en skola för fattiga prestmäns efterlemnade barn. Min far var prest. Så att Jasper och barnet voro allt hvad jag egde här i verlden, förstår ni — och Jasper är nu död! Sir Arthur beklagade den stackars enkan af allt hjerta. En enka med ett litet barn ensam i verlden! Hennes lott var Hård! — När dog er man? frågade han. . De sorgsna ögonen vidgades af förvåning. — Har ej mr Tressilian berättat er om det: rysliga skeppsbrottet på sicilianska kusten? frågade hon. Jasper omkom då i den fruktansvärda stormen. Hans kropp blef aldrig återfunnen. Hafvet ville ej släppa ifrån sig sitt dyrbara byte. — Min bästa mrs Lowder, sade baroneten, det är något sällsamt missförstånd i allt det här. Er man omkom ej vid skeppsbrottet; han lefver. — Lefver! Hester Lowder spravg upp med vildt stirrande ögon. — Han lesver: Sir Arthur — jag — jag kan ej förstå — — Det torde vara bättre för er att tro honom vara död än veta sanningen, sade baroneten. Det vore långt bättre för honom, om han vore död! Men han lefver, min stackars vän; han lefver — men han är en ohjelplig idiot! Hester Lowder satte sig åter ner med bestörtning målad i sitt ansigte. (Forts.)