Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 1

som karakteriserade Lowder under hans nya lif. Han hade märkt bedragarens sjelfviskhet, hans afvikande från sanningen i obevakade ögonblick, och några gånger hade han träffat på honom under sådana ögonblick, då Lowders verkliga karakter visat sig tydligt i det mörka 2 uttrycket. Det var derföre ej underligh alt baroneten var bekymrad. — Jag inser nu, att jag aldrig borde ha skickat honom från mig, tänkte han. Han har blifvit förderfvad af vistelsen i utlandet. Han har mera af intrigmakaren än af den hederlige engelske gentlemannen. Han har förlorat sin själsfriskhet; hans ögon möta.nu aldrig mina med det frimodiga oförfärade uttryck, så öppet och förtroendeväckande, som jag så mycket tyckte om. Det förekommer mig som om han bade något att dölja. Skall hans kärlek till Blanche höja honom, eller skall den göra henne olycklig? Han begrundade denva fråga, då ljudet af — väckte hans uppmärksamhet. Då han kastade en blick ut genom fönstret, fick han se ett åkdon rulla uppför allän och närma sig hufvudingången. Sir Arthur såg genast, att det var ett publikt åkdon, som kommit från Gloucester. Det stannade framför hufzudingången, och kusken ringde; i nästa ögonblick hade han åter stigit upp på kuskbocken och körde derifrån för att åter stanna på litet afstånd. Innan baroneten hann återkomma i sin taukegång, inträdde en tjenare och frågade efter mr Gay: — Han her gått ut, sade sir Arthur, han kommer antagligen tillbaka under förmiddagens lopp. — En dame önskar träffa honom, sir Arthur, anmälde betjenten. Hon sade, att det var en vigtig angelägenhet. RER — En dame! Visa henne in i salongen, Joseph, och bed henne vänta, till dess mr Tressilien återkommer.