Göteborgsposten – 8 maj 1874, sida 1

tanka om det vidunderliga bedrägeri, som utöfvades mot honom, hade hittills framställt sig för honom; men en sällsam, ehuru obestämd, missbelåtenhet hade följt på hans stora glädje öfver den förmodade sonens återkomst. Han hade älskat sin son Guy. med mer än en vanlig faders kärlek. För hans lycka hade han inom sitt eget bröst qväft sin kärlek till Blanche utan ett knot och utan tanka på de qval, som han derigenom beredde sig sjelf. Han hade tänkt, att han måste finna sin lycka i sina barns lycka, och han var fast i sin sjelfuppoffring. Allt sedan de båda unga menniskornas förlofning hade sir Arthur lugut men noggrannt studerat sin förmodade sons karakter. Resultatet af detta studium hade varit nedslående för honom. Liksom det är omöjligt för de mest skickliga skådespelare att ständigt bära en mask, så var det äfven omöjligt för Jasper Lowder att hindra sin verkliga natur från stt då och då sticka fram under hans älskvärda, behagliga yttre. Hufvuddraget i hans karakter var sjelfviskhet. För att få tillbringa sitt lif i lyx och maklighet hade han kastat sig in på brottets bana. Han tyckte ej om mödor eller svårigheter af något slag. Med detta karaktersdrag så framstående var det ej underligt, att han ej förmådde dölja det för baronetens skarpa blickar. — Han var förr den ädlaste, mest oegennyttige gosse jag någonsin kännt, tänkte baroneten sorgset. Hvad kan ha gjort hans natur så förändrad och förvänd? -Och jag fruktar att han ej är fullt pålitlig. Hvar är den starka hederskänsla, som brukade karakterisera honom? Jag fruktar, att han ej är värdig min rena, uppriktiga, oegennyttiga lilla Blanche! Denna tanke förorsakade honom ett bittert qval. Han erinrade sig de olika tillfälligheter i Lowders uppförande, som fästat sig i hans minne såsom antydande äfventyrarens karakter. Han hade märkt den avstrykning ef tvång,