Göteborgsposten – 7 maj 1874, sida 2

— Per Bacco! Har men någonsin hört talas om en sådan skurkaktighet? Den fördömde engelsmannen! Jag har aldrig haft hög tanka om dessa engelsmän — ber om förlåtelse, miladi! Låt ex engelsman blott få känna lukten af en penningpåse, och han skall ej sky några medel, förr än han fått den i sin ego! Nå den menskliga naturen är ungefär depsamma öfver hela verlden, signorina. Så länge penningar kunna förskaffa trefnad och lyx och ära och menniskors aktning, fortfor den filosofiske kaptenen, så länge skola menniskor sträfva och tvista och göra allt för att vinna penniogar. Och det är era penningar denne er förmyndare efterfikar, lita på det. Man förföljer ej fattiga unga flickor på det sättet. Penningar och kärlek tillsammans! Oh, signorina, ni gjorde rätt i att rädda er ur den skurkens klor. Jag skall bjelpa er allt hvad jeg kan genom att så hastigt som möjligt föra er till Neapel, och sedan måste jag skynda hem till Messina, ty, ser ni, en del af de penningar, för hvilka jag köpte detta fartyg, försträcktes mig af en god kamrat, och om jag är frånvarande mycket längre, skulle han tro att jag rymt. 1 hvilket värdshus tager ni in i Neapel? — Jag har ej bestämt det, svarade Olle. Vi todde i Hotel Crocelle, då vi voro i Neapel; men der funnos så många utländingar. Om jag blir tvungen att stanna öfver natten i Neapel, såsom det troliga är, skulle jag föredraga ett mera lugnt ställe. Känner ni till Nespel, signoro capitano?. — Något, avarado kaptenen i det han tankfullt ryckte i skägget. Ah, jag har det! Det finnes ett lugnt värdshus utanför Neapel, i riktning mot Vesuvius till, der man för ett förvånande godt pris får en god säng, god mat och rum, som äro möneter af prydlighet. Det ligger omgifvet af en vacker trädgård af orangeträd. Ni skulle kunna stanna der en hel vecka och vara fullkomligt väl gömd. Värdinnan är en vacker ung qvinna — z — En qvinna förestår värdshuset! afbröt Olla, Det