Göteborgsposten – 6 maj 1874, sida 2

— Ack ja, förklarade Olla. Jag lärgtar efter att få anträda resan. Hvad kan orsaken vara till att de ej komma? — De ha kyappt hunnit att uträtta sitt ärende ännu, sade kaptenen. Emellertid kan ni ju gå ombord. Då blir det ingenting, som uppebåller oss, sedan de båda männen kommit tillbaka med sina förråder. Detta förslag fann Olla lämpligt, och hon meddelade det åt mrs Popley. — Ja, låtom oss gå ombord, sade denna. Vi skola känna oss säkrare der än här och dessutom vinna tid. Olla tillkännagaf sitt samtycke till kaptenens förslag och skyndade ner till båten, allt jemt bållande Guy i handen. Mrs Popley följde efter, och de stego alla tre i den väntande båten. Kaptenen steg efter dem; karlen sköt ut båten, boppade i äfven han och fattade årorna. Efter några kraftiga årtag låg båten jemnsides med fiskarfartygot. Olla steg upp i det senare utan hjelp. Guy följde Henne, äfven han utan biträde. Mrs Poploy hjelptes upp af kaptenen och sjömannen. Nu sågos Popley och fiskaren med honom stiga ner för berget, bärande matförråderna som de hemtat. Kaptenen skickade sitt biträde tillbaka till stranden med båten för att föra Popley och hans följeslagare ut till fartyget och började derefter göra allt i ordsing för afresan. Olla, Guy och mrs Popley stodo lutade mot fartygets reling, de båda qvinnorna kastande oroliga blickar bort åt vägen af fruktan att några förföljare skulle visa sig nu då de voro så nära säkerhet. Men inga förföljare visade sig; båten bann fram till fiskarfartyget, joch några ögonblick derefter voro de tre männen med de af mrs Vicini inköpta förråden ombord på fartyget. a (Forts.)