Göteborgsposten – 6 maj 1874, sida 1

— Niss Olla! ropade han. I samma ögonblick öppnades den unga slickana fönsterdörr och Olla och mrs Popley stego ut på balkongen fullt resklädda. — Kusten är klar, miss Olla, hviskade Popley. Vi måste vara snabba i våra rörelser. Jag skall kasta upp ändan af repstegen. Ni måste fästa den vid balkongens balustrad. Gå undan, så att ni ej träffas af stenen. Han kastade upp den ända af repstegen, vid hvilken stenen var fastbunden. Den föll på balkongena golf. Olla tog upp den och fastband den skyndsamt vid balkongens balustrad, såsom Popley begärt. Derefter kastade hon sin nattsäck ner på terrassen. — Nu, miss Olla, sade Popley. Det var ej tid till tvekan. Frihet och mer än frihet berodde på hennes skyndsamhet nu. Hon hade tagit tjocka handskar på händerna just i afvaktan på hvad hon nu skulle utföra. Olla kle? upp på balustraden och sänkte sig försigtigt, till dess hon fått tag i ropstegen. Sedan gick det ganska lätt och hastigt för henne att komma ner till marken. — Nu, min mor, sade Popley otåligt. Mrs Popley steg i ein ordning ner till marken på samma sätt som Olla, Popley tog upp nattsäcken och knytot yttrande: — Hunden är död! Tjenarne kunna vara tillbaka från dansen hvilket ögonblick som helst, ehuru det sannolika är, att de skola bli inblandade i något gräl och ej återvända på en timma. Följen mig till stallet. Vi skola få ett stort försprång för dem, om vi taga hästar. Sanningen häraf var sjelfklar, och Olla och mrs Popley följde sin ledare till stallet. Mr Gower hade åt sin myndling köpt en vacker damesadel, som hon ännu ej begagnat. Popley skyndade att sätta denna sadel på en af hästarne, och mrs Popley sadlsede en annap häst med en karlsadel, Inom fom minuter