Far och Son.-) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Åh nej, sannerligen icke! svarade Blanche, i det hon såg på honom med en gladt välkomnande blick. Smickra er ej med, att ni är af sådan vigt, master Guy. Jag har varit i Ardleigh för att anskassa det garn, hvarmed jag skall sluta min vomdjlige blå hund, såsom ni med ringaktning benämnde det arbete jag håller på att utföra. Och ni sjelf, hvar har ni varit? — Jag har gjort en tur i vildt galopp till Dean-skogen, svarade Lowder. Ni hade försvunnit, annars skulle jag ha bedt er följa mig. Jag tror, att min stackars häst är trött. jä — Ja, han tycks vara det, sade Blanche. Vill ni ej låta mig köra er hem? Groomen ken leda er häst. Indjudningen var just hvad Lovder önskat, och han antog den genast. Han steg af, lemnade hästen i groomens vård och satte sig upp i vagnen. De små hästarne återtogo derefter sitt makliga traf. Der han nu satt vid Blanches sida kände Jasper Lowder sitt hjerta klappa med hastigare slag, och frestelsen vaknade hos hovom att från hennes läppar skoffa sig visshet om sitt öde. Groomen red så långt efter, att han ej skulle kunna höra hvad som sades. Ingen menniska fanns mera i närheten. På ena sidan om dem låg slottet Tressilian, på den andra fält och några nyplavterivgar, äfven tillhörande ) Forts. fr. N:o 101