Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 2

och åtskilliga andra platser, som kunde ega intresse och ej lågo för långt oflägsnade från boningshuset. Lowder var utomordentligt försigtig och undvek på det omsorgs follaste alla misstag. Då och då erinrade han om någon tilldragelse, som han hört omtalas af Guy eller som han läst om i Guys anteckningsbok, och hvilken af den omgifvande scenen väcktes till lif i hans minne. Han visste att välja fullkomligt rätta ögonblicket för hvarje utrop af förtjusnipg eller förvåning, och i alla afseenden var han så klok och fyndig i sitt uppförande, att han ej kunde underlåta att gifra sig sjelf ett tyst beröm derför. Slutligen återvände de till boningshuset. Blanche skyndade upp till sina egna rum, och sir Arthur förde Lowder till det stora gamla biblioteket: — Det gläder mig att-finna detta kära gamla rum oförändradt, sade Lovder i det han långsamt gick förbi de långa raderna af bokhyllor; fullartade med böcker och skyddade af glasdörrar, samt nyfiket mönstrade dem. Ni har ett stort bibliotek, min far, och hvarje bok är sf värde. Han granskade: bysterne, hvilka hade sina platser på hyllornes öfversta rader alldeles under taket, och lade på, minnet. alla detaljer, hvilka bildade det stora rummets lout ensemble. : Derefter gick han tillbaka mot kaminen och kastade sig i en beqväm länvstol nära elden. — Du ser trött ut, min gosse, sade sir Arthur, i det han med banden for öfver bedragarens parfymerade lockar. Vi måste ha i minnet, alt du ej ännu är återstäld från den skada du erhöll vid skeppsbrottet, och att du är ansträngd af resan, Min käre Guy, det är mycket angenämt att ha dig hemma. igen. z ÅeZ Hovs hand darrade, under det den dröjande qvarlåg på Lowders hår, och hans bruna ögon blickede kärleksfullt ner i de blå falska ögon, som vägade möta hans blick utan att sänkas.