Göteborgsposten – 30 april 1874, sida 1

voro ej synliga. Mr Gower och hushållerskan syntes ej heller till. Ett af Ollas fönster stod öppet. Vid ett tillfälle, som syntes Popley lämpligt, kastade han upp sin papperskula, så att den for in i Öllas hvardagsrum. Den unga flickan kom för ett ögonblick till fönstret för att visa, att hon var i besittning af svaret. Då hon drog sig tillbaka, gick Popley bort, och i samma ögonblick kom Krigger fram vid hörnet af byggnaden, åtföljd af den ryske hunden. Han såg på Popley skarpt och ropade högt på kusken, hvilken han lemnat till att hålla vakt under sin tillfälliga frånvaro, Den senare vaknade upp, men förnekade, att han sofvit, och Krigger och han voro snart inbegripna i ett mycket vänskapligt samtal. ; Emellertid drog sig Olla tillbaka till det hörn af rummet, som låg aflågset från fönstret, och satte sig der ner att läsa Popleys svar på hennes biljett. Det var illa skrifvet och illa stafvadt, men hade den förtjensten att hålla sig uteslutande till ämnet. Ollas ansigte upplystes af glädje vid genomläsningen af biljetten. — Oh, mrs Popley, det finnes en möjlighet till räddning för oss! utbrast hon. Popley söger, att, om vi vilja sly, finnes en utsigt till framgång för oss denna qväll, som säkert ej skall ånyo yppa sig. Mr Gower skall äte middag hos konsuln, och han skall fara tidigt för att med vederbörande myndigheter tala om Jasper Lovders bortförande till ett dårkus. Popley hörde hushållerskan säga till kusken, att mr Gower skulle resa vid femtiden och ej komma tillbaka förrän klockan tio. t — Men huru. kan mr Govers frånvero hjelpa oss? frågade mrs Popley. Han åt middag i Palermo i förgår afton, men hans tjenare höllo ju i alla fall vakt. — Men, sade Olla i det hon åter såg i biljetten, Popley, säger att dr Sperzos tjenare i qväll hafra ett dans