Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 1

— Och jag kan ej komma! mumlade Olla. Oh, detta är rysligt! På morgonen den fjerde dagen begaf sig Popley som vanligt till Vicinis lilla vackra villa. Vägen tillryggalades på den vanliga tiden, och den värde mannen steg upp på höjden och stannade på spetsen för att betrakta hafvet under sig. I den lilla bugten der nere låg Tomaso Vicinis lilla fiskarfartyg för ankar. Ingen var på däck. — Vicini här kommit tillbaka, mumlade Popley. Hans hustru väntade honom i går. Popley vände nu ögonen från det lilla fartyget och blickade efter Tressilien. Han fick se honom sittande på sin favoritplats och nalkades honom. -: — Kuru befinner ni er i dag, mr Lovwder? frågade han vördnadsfullt, ty oaktadt sitt olyckliga sinnestillstånd ingaf Guy ändock aktning. Tressilian såg sorgset på honom och frågade: — Hvar är Olla? — Hon kan ej komma i dag, sir — — Jag vill ha Olla hit! afbröt Tressilian. Jag vill tala med. henne. I Popley vände sig missmodig ifrån honom och gick till Hyddan; ljudet af snyftningar kom från det inre rummet, hvars dörr stod öppen. Kastande en blick in i rummet fick Popley till sin bestörtning se på bädden en mensklig gestalt betäckt med ett lakan. Sanningen kom genast för Honom. Tomaso Vicini var död! Då mrs Vicioi med röda och af gråt uppsvullna ögon kom ut ur sängkammaren, fick hon, se Foley på tröskeln och gick ut till honom. — Tomaso är död! sade han snyftande. — Huru dog han, signora? frågade Popley. — Det ekedde genom olyokshändetse. kon kastades öfver bord vid en stormby, då han försökte att taga in segel, och ssok ett svårt slag. Kamraten, som han hyrt