Göteborgsposten – 28 april 1874, sida 1

till Kamschatka sedan. Med öfverflöd på penningar och sådana vänner som ni och James skulle det vara mycket besynnerligt, om jag ej kunde bevisa mig vara mr Gowers like i list. — Jag inser ej, huru vi skola komma härifrån, miss Olla, sade mrs Popley; men jag är färdig att göra försöket. Men om vi skola kunna uppgöra någon plan, måste vi ha Jim med i förtroendet; och huru skola vi kunna göra det, utan att Krigger får höra det? — Åh, jag skall släppa ner en biljett till honom öfver balkongen, då Krigger ej ser det, svarade Olla. Men vi tala ej vidare om saken i afton, kära gamla amma. Jag tycker mig bli helt svag af all denna oro. I skymningen kom Krigger upp med två tända ljus och en bricka matväror, bestående af bröd, vin och frukter. Sedan han gått, drog mrs Popley för gardinerna, och de satto sig ner till sin supe. Efter måltiden satte sig de båda qvinnorna ner vid sitt handarbete, — Det gagnar till intet att sörja och förtvifla, derföre att vi just nu ej se någon utväg fill räddning; anmärkte Olla. Jag skall i alla fall en af dagarne vara fri, mrs Popley, jag känner det på mig. Nästa morgon begaf sig Jim Popley enligt sin unga herrskarinnas befallning ånyo till Vicinis hydda. Han kom tillbaka vid tolftiden och berättade för Olla, att Tressilian ätit föga eller ingenting sedan den föregående morgonen, att han var mycket tyst öch sorgsen, och att det enda ord han yttrade var namnet Olla. Såsom man. väl kan föreställa sig, förorsakade detta meddelande Olla stor oro. Rapporterna för den följande dagen och den derpå följande voro nästan alldeles lika, men mrs Vicini bad, at den ädla unga engelska damgn ville komma till henne emedan hennes man var borta, och; hon hade ingen som kunde gifva henne råd.