Den unge mannen uttryckte sin tacksamhet öfver baronetens vänliga undseende med hans närvarande svaghet cch samtyckte gerna till hans planer för framtiden. Ö— Oakel, vi få nu ej längre dröja vid stranden, sade Blanche i det hon flyttade på sig. Det är för mycket fuktigt här och farligt för helsan att dröja för länge. Tåt oss gå till trädgården. Naturligtvis, Guy, kommer ni ihåg trädgårdsmästeren, gamle Luke? ö — Kommer ihåg honom? sade Lowder med ett skratt. Han är bevarad i mitt minne vid sidan om den goda mrs Gose. Det skall bli roligt att få se den gamle mannen. Blanche hoppade med lätta steg fram öfver gräsmattan, lik ett gladt barn, och hennes rika, gullgula lockar fladdrade för vinden. Lowder blickade på henne med en beundran, som redan liknade en älskares. Sir Arthur vågade ej se på henne alls. — Hvad hon är skön! sade Lowder. . Baroneten mumlade ett jakande svar. Lovder kastade en nyfiken blick mot hans bortvände ansigte, uppfattande orgaken till baronetens sinnesrörelse och full af fröjd, öfver att priset var i beredskap åt honom och för alltid var ouppnåeligt för sir Arthur. Han hade beslutat att. under alla omständigheter och hvilka hinder, som än kunde resa sig deremot, begära Blanche till hustru. Han fruktade ingenting af baronetens rivalskap. Han visste instinktlikt, att sir Arthur skulle oegennyttigt föredroga sin myndlings och sin förmodade sons lycka framför sin egen. Men Blanche var i hans ögon ett ännu rikare pris, just derföre att baroneten älskade henne. — Här är trädgården, sade Blanche, i det hon slutligen stadnade vid början af blomsterträdgården, som nu var dyster och blomsterlös. Ej mycket behaglig vid den här tiden, eller hur? Nå, Guy, tillade hon; ni sade, att ni kom ihåg gamle Luke, trädgårdsmästaren, fullkomligt väl. Sannolikt minnes ni äfven hans biträden? Der går en gam