Far och Son. -) Roman af mra Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). Slutligen lutade han sig i sin förtriflan intill Blanche och hviskade: — Namnet! namnet! hjelp mig, Blanche. Af medlidande med honom och utan ringaste misstroende svarade den unga flickan hviskande: — Egerton — öfverste Egerton. 3edragaren andades åter fritt. Det vor just det namn, som farit för honom. Han hade sett det flera gånger i Guys anteckningsbok, och han Bvarade förtröstansfullt: — Hvad jag var slö, som kunde så fullkomligt glömma namnen på personer, som jag fordom kände så väl! IIuset tillhör öfverste Egerton, min far, Hans två söner, Fred och Witt, voro båda mina vänner under gossåren. Hans dotter Mary kommer jag väl ihåg, och märket på min arm bör alltid lemna mig en påminnelse om henne. Både baroneten och Blanche smålogo belåtna. — Ditt minne skall snart stärkas här, sade sir Arthur. Vi få ej glömma, min bäste Guy, att du så nyligen fått en svär skada i hufvudet Da skall ej bli uttröttad här med frågor om personer, som fallit ur ditt minne, så vidt på mig beror. Jag kom ej förr än i detta ögonblick att tänka på, att ditt minne verkligen blifvit försragadt. om så veckor, min gosse, hoppas jag att du skall känna dig tillräckligt återstäld för att möta dina gamla vänner och bekantsksper. ) Forts, fr. N:o 92.