Göteborgsposten – 23 april 1874, sida 2

minst 100 af dem deserterade och att det på grund at de höga arbetslönerna var evårt att skalla användbara krafter. Icke desto mindre var hären både duglig och kraftig; i aschantikrigot hade den visat, hvad den förmådde, och den skulle genom några ändamålsenliga ändringar i organisationen blifva nationen värdig. Slutet på debatten blef som eagdt det, att samtliga at regeringen begärda anslagsposter beviljades; dock anses det för sannolikt, att kabinettet skall, möjligen redan under innevarande session, tramlägga ett förslag till omorganisering. Detta skall likväl icke gå ut på införandet af allmän värnepligt; England vill ej — såsom det anmärktes under debatten — gå io på ett polissystem, som för matrikel öfver statens medborgare alltifrån deras födelse till deras död; och så länge en stor del at dess kraftigaste söner svärmar omkring: på hafven som matroser, är den allmänna värnepligten en omöjlighet. Ingen har hittills heller vågat framkomma med ett sådant förslag. Vi nämnde i går den rörande Suezkanalens tariff inträdda striden mellan ett allmänt intresse, verldshandeln, representeradt af makterna, och ett enskilt intresse, eganderätten, representeradt af Suezkanalbolaget. Economiste frangais innehåller nu i saken en längre upplysande artikel, hvilken förtjenar allmän uppmärksamhet. Af densamma framgår, att om den tariff, som makterna bestämt genom sin internationala kommission, med tvång införes, så skola bolagets inkomster minskas med 15 prct, hvarigenom det måhända skall finna sig tvunget att göra allvar af Lesseps hotelse om kanalens stängande. Detta skulle vara desto beklagligare. säger den franska tidskriften, som skeppsfarten på kanalen utvecklat sig högst ansenligt under de 4112 år kanalen varit öppen. Så passerade t. ex. år 1870 486 fartyg genom kanalen, år 1871 765, 1872 1082 och 1873 1173. Kanalen tyckes vilja efterhand draga till sig största delen af handeln mellan Europa och Orienten, om än förväntningen, att den gamla handelsvägen kring Cap skulle alldeles falla bort, ej kommer att gå i fullbordan. Vissa varor, såsom bomull, kaffe, silke, tb och ytterligare några andra artiklar, skola hädanefter uteslutande taga vägen genom kanalen, och under senare tiden gå äfven många med ris lastade fartyg och ångare, hvilka föra kol till Aden, Bombay eller Zanzibar, samt italienska ångare med salt till Indien den vägen. Deremot har den förhoppningen icke gått i fullbordap, som Frankrike knöt vid utförandet af Lesseps anläggning; man hade väntat att Marseille skulle draga transitohandeln till sig och göra Frankrike till genomgångslandet för alla de varor, som skulle igenom kanalen; men detta har icke blitvit fallet, tvärtom spelar den franska flaggan blott en mycket underordnad roll bland de flottor från alla nationer, som befara kanalen. Franska flaggan representerar endast 1713:del af kanalflottan, och dessa fartyg tillhöra dessutom nästan alla ett af staten understödt bolag Messageries maritimes, och i den nämnda siffran äro äfven de till Cochinchina och andra besittningar afgående staten tillhöriga fartyg inberäknade. Ännu betänkligare är, att de genomgående franska fartygens antal är alltjemt i aftagande, fastän kanalen nästan uteslutande anlagts med franska kapitaler. Aktieegarne hafva under många år hvarken sett till utdelning eller ränta. Omkostnaderna vid anläggningen utgjorde tillsammans 344 mill. fres, hvaraf Frankrike ensamt skaffade ihop 256 mill., medan återstoden lemnades af den egyptiska regeringen. Aktieegarnes utsigter hafva nu, efter den internationala kommissionens beslut, blifvit nästan sämre än förut, emedan kanalinkomsterna skola sålunda minskas. Ännu återstår en utgift af c:a 30 mill. fres, innan kanalen skall vara lämplig för snabb och säker användning, men under sådana förhållanden som de närvarande är det troligt, att aktieegarne ej känna någon lust att göra ytterligare uppoffringar. Det skulle, slutar det franska bladet på goda skäl, ojemförligt bättre öfverensstämma med billighetens fordringar, om de sjöfartsidkande nationerna, i likhet med hvad som skedde med Sundstullen, återbetalte till aktieegarne deras kapital och sjelfva öfvertoge förvaltningen af Kanalen; men hittills synes föga utsigt vara dertill. Alldenstund England har största intresset i kanalumgäldernes nedsättande, är det dess regering som spelat första stämman i förhandlingarne härom; det har ansett eig kunna uppträda desto kraftigare, som Frankrikes tillfälliga vanmaktsställving förhindrar detta senare land från att tillräckligt myndigt tillgodose de franska aktieegarnes intressen. Bolagets tvingande till tariflaedsättningen är en förödmjukelse för Frankrike som stormakt; det är således icke underligt, att Tyskland häri lifligt sekunderar England. : I anledning af erkebiskop Ledochowskis afsättande genom rättelig dom innehåller National Zeiturg en uppsats, hvilken lemnar en orienterande öfversigt af den sakernas ställning, som härat följt: Preussen har genom denna dom kommit i en ställning, hvari det aldrig förr befunnit sig. Grefve Ledochowski fortfar med att vara erkebiskop efter den romerska kynkorätten, och domen har ej gjort någon förändring i denna hans ställning. Den rent kyrkliga frågan står nu så klar att det alla ica