Far och Son. 3 Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. trån Engelskan). — Vädret är oj så siyggt, anmärkte han. Det är blåsigt och kallt, och mulet, det är sannt; men det är det vanliga engelska novembervädret! Hvad säger ni, Blanche, om en tur öfver egorna i mitt sällskap? Jag längtar efter att se hvilka förändringar, som gjorts under min frånvaro. — Det skall göra er godt, Blanche, sade baroneten. Regnet höll er i går inom hus, och ni behöfver frisk luft. Ni måste äfven följa med, onkel, svarade Blanche, belåten med förslaget. Sir Arthur samtyckte, och hans myndling lemnade rummet för att kläda sig för promenaden. Hon dröjde blott några minuter borta. och var färdigklädd, då hon kom tillbaka. Hon såg förtjusande uti sin promenaddrägt med de gyllne lockarne fladdrande ner öfver skuldrorna, såsom sir Arthur tyckte bäst om att se dem, med ögonen strålande och kinderna betäckta af en frisk rodnad. 5 Sir Arthur och Lowder voro färdiga, och Blanche sprang före dem ut på gården: — Floden först! sade hon glädtigt. Jag vet huru en sådan, måste stå främst i minnet bland dragen af ett hems omgifning. Säkert har Guy aldrig tänkt på Tressilian utom i förbindelse med floden! ) Forts, fr. N:o 91.