Göteborgsposten – 21 april 1874, sida 2

pandt honom sjelf, alltid sättende sig i Guys ställe och vid talet om de tilldragelser, som hade afseende på honom sjelf, begagnande termen: den stackars Lowder, som nu är på Sicilien, råkade i den eller den belägenheten. — Ack, den stackars mr Lovder! yttrade Blanche under en paus. Nämnde ni ej i ett af era bref, Guy, att han liknade er? Lowders ansigte förändrades. — Jo, jag tror väl, svarade han lugnt. Han liknade mig något, men ej mer än ett dussin unga män, som jag mött. Han hade blå ögon och ljust hår. Han var en god menniska, den stackars Lowder. Han vår blott några år äldre än jag. Jag var hans ende vän. — Arme unge man! sade sir Arthur. Är ni säker på, att han är i goda händer? Vill ni ej, att han skall föras till England och sättas in i någon god anstalt, der hans sjukdom kan bli ordentligt behandlad? — Han tycker om sin frihet, sade Lowder. Jag skulle ej vilja förmå honom till att komma hit. Han har en afsky för resor, allt sedan olyckan hände honom. Han är lycklig, der han är. Jag har lofvat de menniskor, som vårda honom, att betala dem frikostigt, och jag har äfven skaffat honom den bäste läkare på hela Sicilien — doktor Spezzo i Palermo. Doktorn sade, att det ej skulle vara rådligt ens att flytta honom. Sir Arthur var mycket nöjd med, att hans förmente son på ett så frikostigt sätt sörjt för sin skadade kamrat. — Dina tillgångar måste nu vara betydligt medtagna, min käre Guy, anmärkte han. Efter ditt uppköp af juveler och böcker, och sedan du sörjt så väl för den stackars Lowder, förvånar det mig, att du ej varit nödsakad skrifva hem och begära mera penningar. Jag vill ej tala om afäror med dig under den första dag du tillbringar i hemmet efter. din långa bortovaro och i närvaro af Blanche, som är sål nysiken att få höra mer af dina äfventyr, men i morgon skola vi bestämma beloppet af dina blifvande