Göteborgsposten – 21 april 1874, sida 2

senare tagit afsked af det värda paret, hade de båda ej nog många loford att slösa öfver honom. Lemnande Purmton qvar i hushållerskans rum, återvände han till salongen att sällskap med sir Årthur och Blanche Irvy. — Det var ett rätt angenämt besök jag gjorde hos mrs Goss, anmärkte han och återtog sin plats nära den unga flickan. Den goda qvinnan har bibehållit många af sina egenheter. Jag kommer att förena mina böner med Purmtons för att förmå henne att gynnsamt upptaga hans frieri. Detta har varat länge nog, och hans ihärdighet och trohet äro värda sin belöning. — Jag tycker så med, sade Blanche småleende. Purmton är en trogen tillbedjare. Och jag tror, att mrs Goss i hemlighet tycker om honom. Kände hon igen er? — Genast. Jag har bestämdt ej förändrats så mycket, som ni tyckes tro. Kanhända ej mer än ni sjelf, Blanche. Åtminstone sade hon, att jag hade samma utseende nu som då jag var gosse. — Jag tror, att hon misstog sig i det, sade sir Arthur tankfullt. Ert ansigte ser gammalt ut allt emellanåt, Guy. Men det är ej många, som bibehålla det uttryck deras ansigte haft i barnaåren, och detta är kanhända rätt väl. Lowder vände bort ansigtet, så att baroneten skulle vara mindre i tillfälle att studera dess drag. — Jag önskar, att det vore vackert väder i dag, sade han. Jag längtar efter att göra en tur öfver egorna. Men detta blir ett nöje för morgondagen. I dag skall jag tala med er om mina resor och äfventyr. Jag är egenkär nog att tro, att berättelsen om dem skall intressera er. Som Lowder hade ett lyckligt sätt att berätta och omtalade sina äfventyr med stor liflighet, lyssnade hans åhörare med spändt intresse på hans framställning. Han lemnade en trogen redogörelse öfver Guys resor och de händelser, som inträffat under dessa, samt öfver hvad som