Göteborgsposten – 20 april 1874, sida 2

Från Hufvudstaden. Danska länsgrefven Frijs-Frijsenborg, hvilken af konungen fått emottaga det berömda, af grefve G. von Rosen utförda, porträttet af framlidne kon. Carl XV, gästar för närvarande, jemte son och måg, baron Bliren Finecke, hufvudstaden. De resande voro i torsdags till middagen inbjudna af konungen och drottningen. : — Aktiebolaget Stockholms Folkbank hade i torsdags å Börsen sin första ordin. stämma för året under rådman Th. Elfstedts ordförandeskap. N. Dagl. Alleb. meddelar derom: Af direktionens årsberättelse och revisionsberättolsen inhemtades att rörelsen under förlidet år så utvecklats, att öfver 5! millioner omsatts och en disponibel behållning af 8,333 kr. 86 öre förefanns. Deraf hade öfverstyrelsen redan afsatt till reservfonden 646 kr. 13 öre samt beslutat en ränteoch vinstutdelning af 8 procent med tillsammans 5,087 kr. 73 öre. Återstoden 2,600 kr. anslog bolagsstämman till arvoden åt verkställande direktören, öfriga direktionsledamöter och revisorerne. För tjenstemäns och betjenings aflöning under löpande äret stäldes till direktionens förfogande ett belopp af 7,000 kr. Derjemte antogs såsom hvilande till en blifvande extra bolagsstämma förslag till ändring af åtskilliga paragrafer i bolagsordningen, hvaribland förekommer förslag till höjning af aktiernas belopp till 100 kronor. I öfrigt inhemtades af direktionens ärsberättelse, att banken meddelat lån till belopp äfven understigande 100 kr.; att maximum för lån till en och samma person i allmänhet varit 10,000 kr., för kreditiv 5,000 kr. och för uppoch afskrifningsräkning i allmänhet 10,000 kr. Barken förskotterar beloppet af accepterade räkningar. En upplåoingsränta af ända till 52 procent har under en del at året måst erbjudas och i följd deraf har utlåningsräntan äfven måst hållas vid 6, 6!, å 7 procent, hvarjemte banken beräknat sig en särskild bokföringsafgift af 2 kr. för hvarje särskild låneoch vexelaffår. Någon förlust för det förflutna året har banken ej haft att bokföra. — Riksarkivarien Nordström lär sedan sistlidne söndag legat sjuk, och efter hvad vi i går atton hörde berättas, ansågs hans tillstånd vara oroande. — Af prof. Edv. Bergh, som nu efter sin sjukdom återtagit sitt arbete, exponeras I Konstföreningen under ett par dagar en större tafla. ÅVattenfall i Småland, säger Dagbladet. — ÅDon Juangafs med delvis ny par tibesättning sistl. fredag å stora teatern. P. T. yttrar derom: Huset var utsäldt, hvartill i ein mån bidragit m:ll Pyls debut, den andra i ordningen, i Elviras sköna parti. Hennes vackra röst, ståtliga figur och ungdomliga hållning, kosty men som klädde henne, och blomman i det mörka båret. allt detta, som icke kan undgå att anslå, förskaffade henne en vacker framgång. I henves sätt att föra sig, i de två första akterna, märktes ock framsteg, som lofva godt för framtiden, när hon hunnit inhemta mera erfarenhet i lifvets och i konstens skola. Deremot föreföllo oss hennes röst och sång icke egentligen utvisa utveckling sedan förra debuten. Hon darrade på rösten oftare och mera än förut, en omständighet, som verkligen kunde oroa, om icke sångerskan ännu vore så ung, att felet, vare sig det härflyter af ovana eller fysisk svaghet, lätt bör kunna genom ändamålsenliga studier och åtgärder afhjelpaså I m:ll Pyks sätt att uttala vokaJerna höres ock ännu ea återstod af provinsdialekten, hvilken gorgfälligt bör aflägsnas. Den trollska makt, som ligger i en skön röst i och för sig, motverkas knappast af någontiog så mycket som af ett uttal, i hvilket saknas finhet och elegans. På samma gång som vi uttala vår glädje öfver m:ll Pyks lyckliga gåfvor, anse vi det vara en pligt, i konstens och den unga sångerskans eget intresse, att påpeka de formella brister, gom hon har att öfvervinna, innan hennes bana egencligen kan anses begynna. Don Juans parti utfördes af br Arlberg med god röstdisposition samt med större energi och friskare färg, än vi förut hos honom bevittnat i denna roll. Han erhöll en framropning efter operans slut. — M:ll Mos hade fått sig anförtrodd Zerlina; men hvarken hennes röst, som icke räckte till, eller hennes sång och spel, hvilka saknade hjertlighet och osökt natur, visade hennes kompetens att uppträda i Mozarts operor. Hr Lundvik, som uttörde guvernörens roll, åstadkom med sin metallrika röst en ypperlig effekt i de sista, uppskakande scenerna, Från Riksdagen,