Från Riksdagen. I båda kamrarne förekommo i måndags vid remissen af k. m:ts proposition med förslag till förändrad lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker några meningsytringar. Vid sammanträdet i Första kammaren räckte diskussionen halsannan timme och öppnades af hr Rydån, hvilken hade några anmärkningar att framställa mot förslaget och önskade, att dessa måtte uppmärksammas af utskottet. I synnerhet ogillade han de föreslagna kontrollerna. Sådana vore nödvändiga och talaren ville att de skulle vara så betryggande som möjligt. Men kontroller, som hämmade verksambeten, vore skadliga, och den nya lagen lade sådana på de enskilda bankerna i landsorten. Ett sådant band vore, att en af finansministern dertill förordnad person dagligen skulle se till sedelutgifningsrätten, en kontroll, som dessutom vore så godt som omöjlig. . Hr v. Koch fruktade, att beslutet i denna vigtiga fråga skulle blifva ett hastverk, derför att det måste fattas i riksdagens elite timme. Ansåg då bättre att uppskjuta frågans afgörande till nästa riksdag. Då det nu vore fråga om att göra lagstiftningen för de sedelutgifvande bankerna från ekonomisk lag till civillag, borde man äfven tänka på att ställa de icke sedelutgifvande penningeanstalterna såsom Skandinaviska kreditaktiebolaget m. fl., hvilka bedrefvo stor affärsrörelse, utfärdade postremissvexlar m. m., under offentlig kontroll. ä Hr Wallenberg bade tröstat sig med, att den väntar ej för länge, som väntar på något godt. Men detta förslag vore tyvårr i många fall en försämring i stället för en törbättring af den nuvarande förordningen. Så vore det med beviljande af oktroj för alltid. Så äfven med läggande at äfvenledes reservfonden såsom grund för sedelutgifningsrätten. Nu finge de enskilda bankerna göra hvad de ville med reservfonden, men om detta korame tillstånd, skulle de ej kunna röra vid den samma, utan att på samma gång upphöra med bankrörelsen. Ett sådant förhållande skulle naturligt bindra allt bildande af reservfonder. Äfven innebure det en försämring, att finansministern skulle ega bestämma, hvilka obligationer finge anses som grundfondsbypotek, ty han kunde omöjligen vara i stånd att allestädes rättvisligen och med sakkännedom afgöra detta. Vidare ingick talaren i en granskning af sedlarnes inlösning. Ingenting skadade affärsrörelsen så mycket som rättigheten att utgifva sedlar på fordringar hos riksbanken eller på dess sedlar. De enskilda bankerna skulle åläggas att inlösa sina sedlar med galdmynt. Om man ej under goda tider vande dem dervid, så kunde man ej ålägga dem det under dåliga. Eit sådant stadgande skulle draga guld in i riket och befordra den önskvärda spridningen af guldmynt. Att ej något tillräckligt underlag af guldmynt iunnits i landet vore orsaken till de måzga små skakniagar, för hvilka affärsverksamheten Bos oss varit utsatt och till hvilka man haft svårt att fatta anledningen. Statsrådet Wern ingick i ett bemötande af de framstälda anmärkningarna och framhöll särskildt, hvad stadgandet om grundfondshypoteken beträffar, att det ej stode att finansministern skulle pröfva dem, utan att han skulle afgifva föreskrifter, om hvilka obligationer skulle få läggas till grund för sedelutgifningsrätten. Tillåtelsen för bankerna att bålla guldplantsar afser att styrka deras säkerhet. Härförutan skulle de enskilda bavkerna bara taga ut guldmynt från riksbanken, som sålunda blefve en skaffare ät de andra bankerna. Att ålägga bankerna invexla sina sedlar med guld, vore att motverka guldmyntets spridande, ty bankerna skulle för att städse hafva tillgång på sådant mynt uppsamla allt hvad de komma öfver oeh icke utsläppa det i rörelsen. Dessutom blefve guldmynts ständiga tillhandahållande mycket svårt för bankerna så långe våra snabbare kommunikationer ännu ej äro fullständiga. Hr Mannerskantz ansåg i likhet med hr Wallenberg, att ingenting annat än metallisk valuta skulle få vara grund för sedlarna, sak samma om denna utgjordes af guldmynt eller plantsar. I sådant fall skulle de enskilda bankerna kunna fullgöra sina förbindelser, om än riksbanken stoppade. Efter slutad diskussion remitterades ärendet till sammansatt baukooch lagutskott. I Andra kammaren uppträdde vid måndagens sammanträde vid remissen af samma k. proposition hr Jöns Rundbäck, framställande