—— — H Från Utlandet. Det var i måndags, som tyska riksdagen åter sammanträdde efter ferierva, för att genast skrida till öfverläggning och beslut öm riksmilitärlagen, hvilken dock, som bekant, redan var på förhand afgjord, eedan regeringen ingått på den ationalliberalas kompromissförslag om bestämmandet af härens fredsstyrka till 400,000 man för en tid af 7 år. Depateraden Bennigsen, de vationalliberales ledare, föreslog, att den omskrifna paragr. 1 i militärlagen skulle ha denna lydelse: Härens sredsstyrka uppgår från d. 1 januari 1875 till d. 31 dec. 1881 till 401,659 man. De ettårige frivillige komma icke med i räkningen i afseende på fredsstyrkan. Förslaget var undertecknadt af samtlige medlemmar af det nationalliberala partiet och understöddes äfven af 6 medlemmar af sramstogspartiet. Man visste, att Preussen hade i förbundsrådet väckt förslag om, att detta skulle ingå på en sådan ändring i det ursprungliga förslaget; och allmänheten hade af nyfikenhet rusat till riksdageläktaren för att höra, huru saken skulle aflöpa. Förutom Bennigsens förslag förelåg äfven ett af Mallinckrodt å centrumpartiets vägnar, enligt hvilket fredsstyrkan skulle bestämmas genom årlig bevillning på budgeten; ett af socialdemokraten Hasenclever, som ville organiserandet af en tysk riksmilis, så ordnad, att 540,000 man skulle hållas på krigsfot under 2 månader af året, men ej mer än 180,000 man under de återståendo 10 månaderna; och olutligen ett af 34 medlemmar ur det af 49 deputerade starka framstegspartiet undertecknadt förslag, som antog regeringens föreslagna fredsstyrka, men ville ba den bestämd för hvarje år. Sedan Bennigsen motiverat sitt kompromissförslag, reste sig krigeministern, general Kamecke och uppläste en förklaring, hvilken efter några upplysningar om militärlagens 4 1 slöt sålunda: Jag förklarar härmed i de förbundna regeringarnes (förbundsrådets) namn, att de vilja antaga hr Bennigsens ändringsförelag. Lifliga bifallsrop skallade genom den. tätt uppfylda salen, och då stormen lagt sig, förklarade presidenten sammanträdet uppskjutet till följande dag. Härmed är denna fråga afgjord. Samtidigt erforo de deputerade den glädjande underrättelsen, att rikskanslerens helsotillstånd bättrats så mycket, att han kan muntligt öfverlägga med besökande om de allmänna angelägenheterna. Han har under de senaste dagarne tillbragt några timmar ofvan sängen, men ban har endast med tillhjelp af en rullstol, i hvilken han sutit, kunnat lemna sitt rum. Det är lätt att fatta den glädje, man i Tyskland röner öfver att sålunda kunnat få slut på den spänning, hvari man en tid befunnit sig, framkallad af fruktan för stundande splittring mellan regeringen och riksdagen; ty det är nu faktiskt lagdt i dagen, att regeringens ursprungliga förslag skulle i riksdagen fallit igenom. Minst 20 nationalliberala skulle ha röstat emot detsamma. Man vet äfven, att det varit Biemarck, som vid kejsarens sjukbesök hos honom, ötvertalat honom att ingå på kompromissen, hvilken Moltke dock i det längsta motsatte sig. Äfven inom Österrikes riksråd har, enligt ingånget telegram, en vigtig parlamentarisk strid i dessa dagar afslutats, i det regeringens förslag om genomgripande ändringar i de kyrkopolitiska lagarne antagits, i trots af kyrkofurstarnes kraftiga och ifriga uppträdande emot dem, äfven af Herrehuset. Man har i Åatann la mad 4. . r