Göteborgsposten – 15 april 1874, sida 2

som om någon instinkt sagt honom, att notarien vore hans fiende. Han ville aldrig besvara Palestros frågor, äfven då de gjordes på engelska, hvilket språk notarien kände. Palestro kom ut till Vicinis hydda några dagar efter mr Devereux Gowers besök hos Tressilian, men vid en senere timma på dagen. Han kom roende från Palermo i en liten båt. s Såsom vanligt skyggade Guy tillbaka för honom, som om han varit en orm. Notarien vände sig till mrs Vicini med sina frågor och fick af henne underrättelse om dr Spezacs slutomdöme rörande den unge engelsmannen. Notarien var väl klädd och briljerade med ett litet ur och en massiv kedja. Han ber äfven en sigillring och en bröstnål med ametist. — Har vi fått något arf, Jacopo? frågade fiskarens hustru ej litet nyfiken. Jag har aldrig sett er så fin förr! — Min affär går väl, sverade notarien allt för försigtig att yppa för henne af hvem eller för hvad han orhållit sina medel. Och, såsom ni sade, jag har derjemte nyligen fått ärfva en liten vacker summa. Jag tycker, Teresa, att det kan vara tid på, ett jag börjar njuta något af lifvet! Jag skulle gerna vilja visa mitt välstånd för dem, som kände mig då jag var i små omständigheter. — Det ligger i den menskliga naturen, förklarade Teresa. Men kvar har ni fått penningarne ifrån, Jacopo? Vi ha ju inga slägtingar med någon förmögenhet? — Kanhända att ni ej har några, svarade Jacopo Pa. lestro högmodigt. Men jag hade en onkel i Messing, en frukthandlare, som lagt ihop ett vackert kapital. Men för att komma tillbaka till hvad jag var i begrepp att säga så vill jag fråga, om ni erinrar er, att jag for till Neapel förlidet år, och att jag blef förälskad i en ung qvinna vid namn Giuditta Cervelli? — Ja, jag kommer ihåg det. (Forts.)