Göteborgsposten – 14 april 1874, sida 1

förr än sir Arthur Tressilian återkom till salongen, åtföljd af sin myndling. Lovder reste sig upp och gick några steg emot dem, under det en stark sinnesrörelse arbetade inom honom. Blanche nalkades honom, barnsligt intagande, med rodnad på de klara kinderna, de grå ögonen blygt höjda mot hans. Lowder stirrade på henne full af beundran. Han hade aldrig sett en varelse så ren och oskyldig som hennes utseende gaf tillkänna att hon var — så nära englarnes gräns, tyckte han, — Det är just mitt förkroppsligade ideal, tänkte han. Huru underbart skön och integande hon är! Med en sällsam djup glöd i ansigtet sträckte Lowder sin hand mot henne och utbrast: — Detta är den Blanche jag sett i mina drömmar! Han gjorde en rörelse liksom för att helsa henne med en kyss, knappt vetande hvad som kunde väntas af den återkomne förmodade arftagaren; men den unga flickan undvek instinktlikt denna ömhetsbetygelse. För henne var en kyss någonting allt för heligt för att bli med sådan lätthet begärd eller bortgifven. Eu kyss utbytt mellan henne och Guy Tressilian, tänkte hon i djupet af sitt oskyldiga hjerta, kunde endast vara en förlofningskyss. Sir Arthur betraktade ett ögonblick de båda unga, der de stodo glömska af honom, och gick derefter till en aflägsen del af rummet. Helsningen, utstuderad å Lowders sida, blyg och förvirrad å flickans, var snart öfverstånden, och Blanche vågade se upp i den unge mannens ansigte. Guy Tressilian hade i åratal varit hjelten i hennes drömmar. Hon hade utrustat honom med alla möjliga ädla egenskaper, och nu var det den man hvilken falskeligen intog Guys plats, som omstrålades af hela hennes glödande inbillnings skimmer. Den återkomne förmente arftagaren var i hennes tycke mycket vaeker och ädel, och