Göteborgsposten – 14 april 1874, sida 1

Göteborg den 14 April 1874, Då riksdagen år 1868 i skrifvelse till k. m:t uttalade den åsigt, att Åuppkomsten och vidmakthållandet af enskilda läroverk borde uppmuntras och befrämjas, så utgick han naturligen från den giltiga förutsättningen, att äfven på detta område täflan vore ett vigtigt medel för vinnande af fullgoda resultat, samt från det erfarenhetsrönet, att det är förenadt med åtskilliga vanskligheter, ja i vissa fall omöjligt, att med framgång täfla med en monopolinnehafvare. Emellertid har allt sedan dess intet åtgjorts från regeringens sida för att i öfverensstämmelse med denna at riksdagen gifna vink bereda våra enskilda läroverk en tryggare ställning vid sidan af de offentliga. Maa har under ett oafbrutet famlande hit och dit med afeeende på statsskolornas ändamål, deras inrättning, deras läsplan och lärokurser, dock uppenbart låtit sig angeläget -vara att såvidt möjligt stöpa allt i en form ända derhän, att de enskilda skolorna med deras friare organisation tyckas af vederbörande : hafva betraktats snarare såsom ett skadligt ogräs, som borde utrensas, än såsom en planta, hvilken väl kunde vara värd något litet solljus och ans. Vi äro öfvertygade om, att denna uppfattning är grundsalsk. Hafva i trots af alla nu mötande svårigheter privata skolor på åtskilliga håll kunnat uppstå och ega tillräcklig lifskraft för att med framgång arbeta vid sidan af de offentliga, så bevisar detta, att de varit af ett verkligt behof framkallade. Må vara, att statens skolor så tillfredsställande, eom man haft skäl att fordra, fyllt sin uppgift, så har dock måhända sjelfva uppgiften fattats allt för inskränkt ech ensidigt för att kunna tillgodose de mångskiftande behotven. Och hafva verkliga behof blifvit tillgosedda genom de enskilda läroverken, har deras verksamhet ländt till samhällets bästa, och bereda de derjemte, såsom obestridligt synes, staten ekonomiska fördelar, så bör det äfven vara statens pligt att erkänna dem och att för dem söka åstadkomma all möjlig och rimlig lättnad vid fullgörandet af deras uppgift. Det är derföre vi med uppriktig tillfredeställelso och varm tillönskan af framgång helsat tvenne vid nuvarande riksdag af brr Hedin och Wijk väckta förslag, som åsyfta on sådan lättnad för de enskilda läroverken. Den förre har nemligen på anförda grunder hemställt, att riksdagen behagade till k. m:te förfogande ställa ett förslagsanslag af 12;000 kronor, att efter k. m:ts pröfning fördelas mellan de enskilda läroverk, som önska att af en sådan förmån komma i åtnjutande, mot skyldighet för dessa att mottaga ett visst efter anslagsbeloppet proportioneradt och afk. m:t bestämdt antal obemedlade frielever, dock att anslaget för hvarje frielev med högst en tredjedel understiger medelkostnaden för ea lärjunges undervisning vid statens läroverkvRiksdagsmannen för Göteborg hr O. Wijk har ånyo upptagit ett förslag, som, till sina grunddrag först framlagdt af rektor Siljeström vid 1869 års riksdag, af motionären i något inskränktare omfattniog väcktes år 1871, och genom hvilket nu hemställes, det riksdagen måtte till k. m:t aflåta en underdänig skrifvelse med anhållan, att k. m:t ville meddela sådåna bestämmelser, hvarigenom fil, kandidat eller fil. doktor, som inför vederbörlig myndighet aflagt godkändt adjunkteeller kollegaprof; samt fil. doktör, som på samma sätt aflagt godkändt lektorsprof, må, vid befordran till adjunkteller kollegasamt lektorsbefattning vid statens läroverk, ega att för framtida lönetur räkna sig till godo den tid han efter detta profs afläggande tjenstgjort vid enskildt med dimmissiopsrätt hugnadt läroverk eller vid af k. m:t under vederbörlig inspektion stäldt femklassigt dylikt, så framt sådan lärare kan styrka sig hafva haft till timantal och beskaffenhet fullt jemförlig tjenstgöring med den, som för. kollega, adjunkt eller lektor vid statens skolor är i lag stadgad, och minst fem år tjenstgjort vid sålunda beskaftadt enskildt läroverk7. I motivering af sin motion yttrar hr H. bland annat följande, hvari vi till fullo instämma: måtte man ej underskatta den stora fördelen af, att icke alla läroverk ordnas och arbeta under alldeles enahanda former, hvilket ej medgifver tillbörligt utrymme för de individuela anlagens utveckling. Hugnas de enskilda läroverken med något understöd från O—