Göteborgsposten – 10 april 1874, sida 1

och Blanche sjelf skulle väl kunnat föreställa födrottningen. Omkring klockan tolf blef det tyst och stilla i den gamla byggnaden. Förberedelserna voro alla slutade. Väl belåtna med det de uträttat begåfvo sig baroneten och Blanche till skilda rum för att kläda Big för det väntade mötet. Sir Arthurs enkla toilett var snart gjord, och i svart drägt återvände han till salongen för att invänta sin song ankomst. Men Blanche hade mer att göra i det afseendet. Med missbelåtna blickar granskade hon de olika klädningarne i sin rika garderob och undrade om Guy föredroge hvitt och blått, eller om han skulle finna henne bäst i rosenrödt. — Jag undrar om hen skall tycka om mig? tänkte hon med ett blygt småleende och en förtjusande rodnad. Eller skall jag förefalla honom som en liten okunnig landtflicka i jemförelse med de sköna och ståtliga damer han sett? Man säger, att allt beror på första intrycket. Hennes kammarjungfru, en rödblommig engelsk flicka med namnet Cressy, som allt sedan sin barndom varit i Tressilianska familjen och stått under hushållerskans särskilda beskydd, innan hon blef upphöjd till sin nuvarånde plats såsom den unga arftagerskans kammarjungfru, hade ett mycket tydligt minne af unge Guy och löste sin unga herrskarinnas bryderi genom följande anmärkning: — Blått var alltid master Guys favoritfärg, miss Blanche. Jag har lagt märke till, att vackert folk för det mesta håller sig till den blå färgen, och jag minns att han brukade ha blå halsdukar, och en gång hörde jag honom skrattande säga till mrs Goss, hushållerskan, då hon frågade honom, hvarföre han ej bar någon annan färg, att blått var himlens egen färg. Blanches obeslutsamhet upphörde.