För någon tid sedan syntes i N. Dagl. Allehb. en juridisk fråga, på hvad grund den som försträcker annan penningar mot förbindelse till dess order skall vara befriad från skyldigheten bestämma, till hvem liqvid skall göras, då fordringsegaren ej sjelf uppbär samma. Ett kort svar lemnades visserligen härpå, men en insändare har ytterligare ansett lämpligt behandla frågan. Den utredning han lemnat har redan synts i en af våra landsortstidningar. På anmodan återgifva vi här densamma: (Insändt.) Utdrag ur Ny lagsamling af Backman, 4:de 8 4:de kap. U. B.: : -Vid 1841 års riksdag föreslogo rikets ständer att ifrågavarande måtte förtydligas samt i sådant afseende erhålla följande förändrade lydelse: