Göteborgsposten – 7 april 1874, sida 2

stark front mot de trupper, Madrid skickar emot honom. Regeringshären är ännu bristfälligt dieciplinerad, fastän stora framsteg gjorts i omorganiseripgen at densamma efter Castelars tillträde till makten. Ett stort antal af manskapet utgöres af unga soldater, och en stor del af officerarne äro alldeles oerfarna i sina befattningar. U Det enda telegram, som meddelas i de utländska tidningarne är ett från Madrid afd. 2 d:e, enligt hvilket omkring 30 carlistiska officerare och soldater öfvergått till regeringstrupperna. De lärauppgifvit, att carlisternas förluster d. 27 mars utgjorde 1,300 man. Engelsmännen hafva fått vissa bekymmer i anledning af det heliga budet: Varon fruktsamme och föröken eder! och detta särskilt derför att med den kongl. familjens snabba tillökning äfven prinsapanagen ansenligt och snabt stiga. Alltsedan Plantageneternas dagar har ekickelsen så fogat, att det hittills aldrig i England sunnits någon slägtled af yngre prinsar; ty sjolfve Georg III:s talrika familj har — med undantag af exkonungens af Hannover gren — krupit ibop till det lilla och manlig afkomma saknande huset Cambridge. Deremot lofvar drottning Victorias familj att, efter ganska måttlig beräkning, skänka det britiska riket under loppet af ett fjerdedels århundrade ej mindre än 60 prinsar och prinsessor, hvilka skola göra anspråk på apanage. Eyngelska tidningar eriara i anledning af hertigens och hertiginnans af Edinburgh giftermål derom, att det af engelska aristokratien följda systemet, äfven borde iakttagas af furstliga personer, på det sätt att endast familjehufvudena skulle ärfva en högre titel. Så t. ex. skrifver bladet ECho: En utväg måste finnas, om vi nu skola ha ett halft hundrade kungl. högheter i England. Antingen måste nationen förse dem samtliga med apanage och förfara på samma sätt med deras blifvande barn, hvilka skola i geometrisk progression tillväxa. Då skola vi se en ganska torftig race med kungligt blod uppstå, hvilken till sist måste slitas om embetena. Eller ock — och detta skulle vara det aldra bästa — måste prinstillarne i andra slägtleden falla bort. Andra tidningar hoppas, att under tidervas lopp äfven personer af furstligt blod (eåledes yngre söner, styfbarn, kusiner och nevöer) skola erkänna på sig sjelfva tillämpningen af satsen Noblesse oblige! och för framtiden finna det under sin värdighet att, utan att å sin sida göra derför någon åter tjenst, lefva af folkets svett som pensionärer. I Schweiz pågår ett anmärkningsvärdt centralisationssträfvande, hvilket syftar att inskränka, om icke upphäfva de särskilda staternas myndighet, och förlägga förvaltningen till det gemensamma förbundets regering. Till detta sträfvande hör i den tilltänkta revisionen af Schweiz författning förslaget om lagens enhet. Under nu rådande system har hvarje kanton nästan obegränsad makt att uppgöra sin lagbok, och olikheten i närgränsande städers lagstadganden är i allmänhet ofantlig samt ofta ledande till den ytterligaste förvirring. Bestämmelserna i afseende på skuldbref, bankruttlagarne, civilrätten äro olika i nästan hvar och en af kantonerna, och straffiagen företer lika många skiljaktigheter, som det fiones statsråd; likaså i afseende på främlingars naturalisering och fördrifning af sädana, som vålla oredor; och äktenskapslagarne samt de förordningar, hvilka afee kyrkan, äro knappast desamma i tvenne kantoner. Som bevis på den senare omständigheten, kan anföras, att de katolske kyrkoherdarne i Göröve väljas genom omröstning af församlingarne, och samma förhållande eger med större eller mindre förändringar rum inom några af de andra kantonerna, under det att i de öfrige de romersk katolske biskoparne äro beklädde med full makt att regera kyrkan Verkningen deraf, att den katolska befolkningen fått rättighet att sjelf välja sina egna kyrkoherdar, har i Geneve varit ganska sällsam. Ultramontanerna vägra att rösta i valen, och i följd deraf äro de prestmän, som väljas, anhängare af gammalkatolicismen. Tre gammalkatolska kyrkoherdar, presten Hyacinthe inräknad, valdes för kort tid sedan, och nyligen har G6neve fått ytterligare fyra gammalkatolska prester samt den närgränsande staden Caronge två. Det skulle naturligtvis vara omöjligt för Förbundsrådet att kunna med ens införa en likformig lagbok för hela förbundet, utan måste man gå gradvis tillväga. En paragraf, som godkänts af de olika lagstiftande församlingarne, är den om dödsstraffets upphäfvande. förutan i krigstid, då rätten till dödsdomars yirirdande lägges i militärmyndigheternas häner. Men då en revision af författnivgen föreslås, måste den underställas hela folket för sanktion och, innan den antages, erhålla en med bydlig majoritet af borgarne och äfven af kantonerna, röstande stat för stat. De romerskkatolske kantonerna skola motsätta sig revisionen, men nationalrådet har redan med 103 mot 20 uttalat sig derför, så att reformens genomförande — äfven i! afseende påkmden oduglig befunna armåeorganisationen — blott är en tidsfråga. Inom Englands Underhus har Russel Garney, i anledning af Livingstones liks snart väntade ankomst, påmint regeringen om, att myndigheterna visserligen tillstadt den store rosenärons begratvande i Westminster Abbey, men att både hans familj och Geografiska Sällskapet sakna de nödiga medlen härför, bvarför han uppmanade regeringen att anslå sådana för ändamålet. Disraeli begärde, att regeringen skulle tillåtas taga saken först i närmare öfvervägande. — — —— — tm bt tv bea (ch ön Ss—p G