— Ja, sade Olla enkelt. Hennes förmyndare betraktade henne harmset. — Och han var engelsman? frågade han, — Ja, svarade Olla. — Hm! Och ni är oblyg nog att sitta der och beskrifva för mig denne engelske Apollo, Hvart har er qvinnliga blygsamhet tagit vägen, er fina grannlagenhet? Och det är på det här sättet, som Krigger sköter sin tjenst! tillade han. Jag skall afskeda den skurken i morgon dag! — Det behöfver ni ej göra, sade Olla lugut. Krigger har troget fullgjort er befallning att bevaka alla mina rörelser. Han har ej en enda gång under mina promenader förlorat mig ur sigte. — Men han har ej omtalat detta ert möte med den unge engelsmannen. — Kanhända att han ej ansåg det värdt att omnämnas. Mr Gower såg förbryllad ut. — Jag skall genast ha ett samtal med Krigger, sade han, Jag måste gifva honom några små ytterligare instruktioner med afseende. på hvad som åligger honom, fycks det. Men låtom oss återkomma till ämnet för vårt samtal. Eger denne furstlige engelske Apollo den värderika. gåfva af ljust förstånd, hvaröfver ni sjelf nyss skröt? Men hvad behöfver jag fråga det? Naturligtvis eger hen denna herrliga gudagåfve; för att tala i er egen romantiskt högtrafvande stil. — Nej, han egde ej den. Mr Gower såg förvånad ut.