Göteborgsposten – 4 april 1874, sida 2

gen, att man d. 24 mars lyckades i Bäbao införa 125 oxar och 10 mjölkkor genom en carlistofficers mutande, för hvilket denne redan fått plikta med sitt lif; men denna tillförsel är ju i det hela en småsak och kan ej många dagar fördröja hungersnödens inträde i en så folkrik stad. Från provinsen hör man allt fortfarande omtalas ganska betydande framgångar, vunna af carlisterna, hvilka nu samlas der i större kolonner och, om striden vid Bilbao varar ännu länge, möjligen skola småningom komma att utgöra hela armåkårer, ty unga män strömma i massor till deras leder. I en seger, som carlisterna vuanit öfver regeringskolonnen under Rouille vid Tordra förlorade denna 600 man i döde och sårade. Carlisterna togo 500 fångar och 1,000 gevär. Fångarne skola utvexlas. Inför tuktpolisrätten i Paris har börjats en process mot den beryktade journalisten och polisagenten Hugelman, hvilken anklagas för bankrutt och bedrägeri. Han hade redan gjort konkurs åren 1858 och 1867, och handelsdomstolen hade, emedan 17 stämningar gjorts emot honom, nu åter förklarat honom bankrutt. Då han häktades, befans han innebafva 10 fres, med hvilka han skulle lifnära eju barn, och likväl stod han i underhandling med en tapetsör om inköp af ett lösörebo om 36,000 fres, hvilket var bestämdt för en af hans mätresser, en m:ll do Sarim, dotter till den kända skådespelerskan Dejazet och baron dAZincourt, och om inlösen af en vexel på 7000 fros, som han utfärdat för att möblera en våning åt en annan mätress, en m:ll Debreux. Itterligare efterforskningar visade, att Hugelman hade till största delen bedrägerier och andra intriger att tacka för sina hjelpkällor. Allmänne åklagaren uttalar i sin berättelse en ytterlig förvåviog öfver, att han kunnat spela en viss roll, fastän havs föregåenden måste ifrån honom aflägsnat alla dem, som kände honom. Hugelman blef år 1848, för deltagande i juniupproret under namnet Hugelmap, grefve af Vergnu (han är son till en skräddare och hade antegit detta grefliga namn, då han i sitt sjuttonde år tillstälde Ludvig Filip en ode), dömd till transportering, först till Belleville och derefter till Algeriet. Dömd flera gånger för uppstudsighet, lyckades han år 1851 undkomma till Spanien, der han 1856 hade en duell med en redaktör i Madridbladet Iberia, hvilken förolämpat kejsarinnan Eugånie. Detta fäste Napoleon III:s uppmärksamhet på honom och. han benådade honom i april 1856. Vid förböret yttrade Hugelman bärom följande: Kallad till kejsaren, som jag träffade i Tuilerierna samma natt som den kejserlige prinsen föddes, fann jag, då jag åter kom hem, ett bref från Collet-Meygret (som då var direktör för den allmänna säkerheten och nu befinner sig i fängelse, emedan ban för delaktighet i ett smutsigt finansbolag nyligen dömts till tre år), i hvilket ban för mig tillkännagaf, att jag fullständigt benådats. Han sysselsatte sig nu med industriela affärer och kommerciela publikationer. Häktas år 1868 för missbruk af förtroende, frigafs han åter. 1869 erböll kan flera fängelsestraff för en artikelföljd i Nain Jaune7, i hvilken han gjort sig skyldig till vrängda framställningar. Han hade derpå erbjudit kejsar Maximilian sin tjenst och äfven lyckats vinna dennes förtroende, Etter d. 4 sept. 1870 flyktade han till London, der han grundade tidningen Situation, hvilken kort efter fredstutet upphörde. Han säger sjelf härom: Jag redigerade Situation till den dag, då solen tycktes åter gå upp för den besegrade saken. Då visade sig åter de män, hvilkas rådslag enligt mitt förmenande förmenande fråntagit bonapartimen dess sanna karakter, och jag skilde mig öppet från Napoleon III, för att tillbjuda min tjenst åt den berömde borgaren (Thiers), hvilken jag måste sluta med att bekämpa ifrån den dag han stälde sig öfver partierna. Hugelman erbjöd verkligen sin tjenst åt Thiers, sedan denne trädt i spetsen för regeringen, och Thiers, som visste, att han var invigd i bonapartisternas hemligheter, var ej nog samvetsöm att vägra emottaga den. I alla fall stod Hugelman vid den tiden på mycket vänskaplig fot med presidentpalatset, der man kunde se honom hvarje dag. Det sades då, att han var en af hr Thiers sekreterare, men det förnekar Hugolman nu, Hugelman forsvarade sig med mycken kallblodighet och ofta qvickt; naturligtvis har han nekat till de beskyllningar, som göras honom. Hvad beträffar hans grundande at Situation, säger ban, att han anländt med sin hustru, med hvilken ban gift sig i Madrid då hon ännu var en ung skådespelerska och med hvilken han haft 13 barn, och sina 7 öfverlefvande barn till London. Der sammanträffade han med en hr Lyon, som lånade honom 12,000 fres. Kejsardömet gaf honom icke en sou till hans tidning. En tysk, hr Canot, nedlade 150,000 fres i tidningen, anstälde honom som bufvudredaktör och Clement Duvernois (minister under Palikao) som medarbetare. Presidenten: Ni gjorde i London stora utgifter, höll mätresser och slösade bort öfver 60,000 Tcs. Hugelman: Jag skall sedan förklara mig närmare häröfver. Presidenten: Kanske följande bref kan lemna någon upplysning om edra penningförhållanden och förklara, hvaraf det kommer sig, att ni, som blott hade 80 fres vid er ankomst till London, der kunde göra stora utgifter. Detta bref är från dåvarande preussiska sändebudet i London, gretve Bernstorff, som skref i dec. 1870: Gretve Bernstorff väntar hr Hugelman i morgon efterm. kl. 1, om han icke föredrager att på aftonen komma till honom. Hugelman: Jag hade offentliggjort tvenne uppsatser öfver fredsvilkor, som skulle varit antagliga. Dessa uppsatser hade behagat grefven, som föreslog mig att tala derom med kejsarinnan. Jag svarade, att jag icke besökte henne, men att hon kunde vända sig härom till hr Duvernois. Våra förbindelser voro af den hederligaste art; jag svär det. Presidenten: Men dessa förbindelser kasta en högst naslig misstanke KR eder, Ni hade samtidigt alldeles öfverdrifna utgifter, och ni hade likväl, jag Fprepar det, kommit till London med endast 80 Ämnkelnun Det var Canot, som samlade penningarne. Jag förtjente 12 pund i veckan och hade ej slösaktiga utgifter. som man påståär. Canot sjelf