Göteborgsposten – 4 april 1874, sida 2

2 Från Riksdagen. Förutom do i föregående nummer ompämda afgjordes i tisdags af Andra kammaren bl. a. följande ärenden: Inmutningar inom Norrbottens lån. Efter någon diskussion antogs med 63 röster mot 53 en af hr Philipsson afgifven reservation afseende bifall till hr Gumelii motion (utom i hvad densamma iuncholl rörande hvilostånd) beträffande en skrifvelse till K. M:t, det måtte vidare inmutningar i enlighet med nu gällande grufvestadga icke få i Norrbotten ega rum i annat fall än då K. M:t efter särskild pröfning finner skäligt sådant tillåta, samt att hvilostand ä redan inmutade malmfält i Norrbotten tills vidare i allmänhet icke måtte medgifvas. Slatens Jernvägsbygguader. I enlighet med statsutskoticts at Första kammaren godkända hemställan beslöt äfven Audra kammaren att med bifall till hvad K. M:t föreslagit, för fortsättande af arbetena å norra och östra stambanorna anvisa extra anslag, dels för år 1874 utöfver redan beviljade 4,600,000 kr., ytterligare 6,400,000 kr., dels ock för 1875 1,500,000 kr. Beslutet fattades efter någon öfverläggning, hvarunder hrr J. Rundbäck, Liss Olof Larsson och Nils Pettersson, med framhållande hufvudsakligen af nödvändigheten att vid dessa jernvägsbyggnader fasthälla vid den en gång uppgjorda planen, yrkade bifall till en af de båda förstnämnda m. fl. ledamöter afgifven reservation, åsyftande, att för fortsättning af arbetena å norra och östra stambanorna måtte, utöfver redan anvisade 4,600,000, för innevarande år anvisas en summa af 4,300,000 kr. samt för samma banors fullbordande under år 1875 3,600,000 kr. Statsrådet Bergström, som framhöll fördelarne af förslagets antagande, visade bl. a., att derigenom skulle norra stambanan till Storvik blifva fullbordad redan i juni månad 1875 och staten för den återstående delen af nämnda år erhålla af trafiken på denna bana en bruttoinkomst af 500,000 kr. Vidare beviljades till statsbanan Sköfde—Karlsborg 1,000,000 och till norra stambanans fortsättning från Storvik 3,000,000 kr. Nytt statsdeparsement. Någon öfverläggning uppstod äfven rörande konstitutionsutskottets i anledning af frih. von Schulzenheims motion afgifna förslag om dels vissa ändripgar i regeringsformen, åsyftande inrättandet af ett särskildt departement för jordbruket och dermed närmast sammanhängande ärenden, dels sådana förändringar i nämda grundlag samt riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen, som skulle blifva en följd af att konungen tillerkändes rätt att bland samtliga sina rådgifvare utse statsminister. Statsrådet frih. Leijonhufvud uppträdde mot lämpligheten af att för närvarande, då så väl Jandtsom sjöförsvaret vore föremål för en genomgripande reorganisation, företaga den sammanslagning af de båda försvarsdepartementen, som utskottet föreslagit. Hufvudsakligen af detta skäl ansåg talaren lämpligast att antaga den af br Ebrenheim afgifna och af Första kammaren redan godkända reservation, åsyftande följande förändrade lydelse af 6 8 regeringsformen: At statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement, nemligen: ; Justitiestatsministern, för justitiedepactementet; statsministern för utrikes ärendena, för utrikesdepartementet ; en chef och föredragande statsråd för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare konungens rådgifvare i kommandomål för armen; en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare konungens rådgifvare i kommandomål för flottan; en för civildepartementet; en för finansdepartementet; en för ecklesiastikdepartementet; samt en för departementet för näringar och allmänna arbeten. Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af konunger, genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga. Af de två statsråden utan departement, bör åtminstone ett hafva förvaltat civil besattmingL. 1 hufvudsakligen enabanda syftning yttrade sig hrr Törnebladh, Clairfelt, Gjerling, Lindmark, Dickson och grefve Björnstjerna, af hvilka dock flere erkände, att nyss antydda sammanslagning i och för sig sjelf kunde vara ej blott möjlig att genomföra, utan äfven af gagn. Hr Sjöberg ansåg, att då ännu en riksdag återstode af innevarande lagstiftningsperiod, borde man ej nu förhasta sig och antaga hr Ebrenheims förslag. hvilket säkerligen, om det nu blefve hvilande, ej skulle vid 1876 års riksdag kunna vinna framgång i båda kamrarne. Mot så väl utskottets förslag som reservationen yttrade sig äfven grefve Sparre och hr Uhr. Den i fråga satta sammanslagningens lämplighet äfven för närvarande framhölls af hr Jonas Anderson och Nils Larsson i Tullus, hvilka påpekade att någon tillämpning af en grundlagsförändring i sådan riktning ej kunde ske före år 1877. Utskottets hemställan förordades äfven af hrr Nils Pettersson, Samuel Jonsson, O. B. Olsson, Per Nilsson i Espö och Fåhlön samt blef afven slutligen antagen med 58 röster mot 44.