Göteborgsposten – 2 april 1874, sida 2

Såsom läsaren vet, var brefvet skrifvet af Jasper Lovwder. — Mitt bref till Fag har blifvit fördröjdt på vägen, sade sir Arthur under läsningen. Gossen har hast ett äfvontyr — en händelse — som höll på att blifva olycksbringande. Han har lidit skeppsbrott på kusten af Sicilien. Hans reskamrat, Jasper Lowder, der unge man som kom Guy till hjelp då han hade det der lilla äfventyret i Bader. som du mins, Blanche, och alltsedan dess varit i hans sällskap, blef skadad och — kan det vara möjligt? — stackars uoge man! — kom i ett tillstånd af fullkomlig förståndsslöhet! Så förskräckligt! Tänk om det varit vår Guy, som blifvit drabbad af en sådan olycka! Han lemnade brefvet åt henne. Blanche läste det sakta, och hennes tårar föllo ner på papperet. Då hon slutat, tryckte hon en liten kyss på underskriften. Baroneten såg rörelsen, men han hade lagt band på sig och var nu fördjupad i sin sons bref och de öfverståndna faror, hvarom det talade. — Han torde vara här i morgon! sade Blanche strålande af glädje. I alla händelser skall han komma denna vecka! En intagande ömhet uttryckte sig i den unga flickans ansigte. Han skulle komma hem — hennes drömmars ideal! Hvilken lycka väntade henne ej! Beroneten såg hennes glädje med en tillfredsställelse som var fri från all bitterhet. Åsidosättande sina egna fåfänga drömmar beslöt han att lefva för sina barn — att se lyckan stråla i deras ögon — att från skuggan a af sitt eget ensliga lif skåda ner på deras solsken. — Ja, Guy skall återkomma denna vecka! sade han. Huru böra vi ej glädja oss öfver hans ankomst hem! Räddad från döden, tyckes det nästan som om han komme tillbaka till oss från grafven!