Göteborgsposten – 2 april 1874, sida 2

— Jog ber om förlåtelse, mr Gower, sade hon, men talede ni ej till mig? Mr Devereux Gower rodnade af harm. Hans ögon blixtrade. — Jag tolade till er, sade han. Det gör alldeles detsamma hvad jag sade! Jag skall ej upprepa det! Ni bryr er ungefär lika mycket om mitt sällskap som den der statyettens. Skall jag hänföra er besynnerliga tankspriddhet till öfverlagd näsvishet eller vanvördnad? — Visst icke, sade Olla allvarsamt. — Hvad skall jag då tro? Att ni är förälskad? Ollas kinder öfverdrogos af en djup rodnud. Mr Gower betraktade henne med plötslig misstänksamhet. — Jag har gissat sanningen, eller hur? frågade han bäftigt. Ni har blifvit förälskad? Och hvem är er lycklige Romel, om jag får frågas? Någon lågboren, romantisk siciliausk bonde, hvars pittoreska trasor och drufkorg på hufvudet slagit an på er artistiska fantasi. Eller har ni mött någon engelsk turist, som fattat kärlek för er sjelf och er förmögenhet? — Ni har orätt i båda era förutsättningar, mr Devereux Gower, svarade Olla, i det hennes mörka ögon glänste af harm och hennes läppar föraktligt kröktes. Jag har ej blifvit förälskad. — Men ni ser ut som om ni funnit något nytt mål för ert lif, sade hennes förmyndare, som läste det tankfulla uttrycket i hennes ansigte. — Och så her jag äfven gjort. — Får jag fråga hvad det är för ett mål? (Forts.)