Göteborgsposten – 1 april 1874, sida 2

; Ixarjehanda. Elektriciteten i sångvårdens tjenst. Eu bonddrang, som i ett celltangelse undergick straff för dråp och af ledsnad blifvit drifven till att söka förkorta sina dagar, valde, i brist på snara eller annat redskap för sitt besluts sättande i verket, svält. Han vägrade envist under flera dagar att njuta af den föda, som fångbevakningen serverade honom. Dertill spelade han äfven rolen af stum. Mot fångpredikanten, som tog hans själ under behandling, visade han den största uppmärksamhet och följde honom med ögonen under de stunder visiterna i cellen varade; men karlen var och förblef stum. Lika ringa framgång hade äfven läkaren, ända tills ban kom på den siden att låta den tredskande göra en uppfriskande bekantskap med en elektrisk induktionsapparat. Detta hjelpte. För första stöten for fången upp såsom stucken af en orm samt återfick med ens både talförmåga och matlust, och det var sedan alltid med en viss fasa han yttrade sig om doktorns trollapparat. Läkaren har antagligen till en god del att tacka vidskepelsen för den lyckliga kuren. Dyrbara böcker. Den nyligen aflidna, mycket omtalade och ännu mer förtalade grefvinnan Danner, konung Frederik den Syvendes hustru, emottog en gång, under det hennes man ännu lefde och regerade ötver Danmark, af en viss högt uppsatt och tronen nära stående person, en biljett med anhållan om ett penningelån. Grefvinnan, som hade mycket svårt att säga nej, då det var henne möjligt att bjelpa, skickade en bundt nya, vackra sedlar, inlagda i ett prydligt band af marokin, till supplikanten, med den tydliga förklaringen, att hon icke -länade ut några penningar åt honom. En tid derefter emottog grefvinnan en.ny skrifvelse från samme person. Han hade funnit grefvinnans bok i högsta måtto intressant och bad på det enträgnaste om fortsättningen af arbetet. Det fick han också med omgående post, som det heter. Bandet N:o 2 var emellertid mycket tunnare än N:o 1 och på detsamma lästes i guldbokstäfver: Andra och sista delen.