Göteborgsposten – 1 april 1874, sida 1

— —— Sedan detta blifvit gjordt, vat hans likhet med Guy Tressilian ännu större. Belåten öfver sitt påhitt begaf Lowder sig ut på gatorna. Hans nästa besök gällde en skräddare, hos hvilken han gjorde mycket stora beställningar. Han begaf sig derefter till en engelsk bankirbyrå vid Rue de la Paix, der han presenterade ett af Guys kreditbref jemte skenbara bevis, på, att han var den laglige egaren. Brefvet betalades utan invänning, och Lowåer började åter sina besök i butikerna med en fröjd, som han ej kunde dölja. Vi behöfva ej sysselsätta oss med enskildheterna af hans företag under de nästa två dagarne. Det är nog att säga, att han hade en smak för lyx, som ban nu för första gången i sitt lif kunde tilllredsställa. Han köpte sig underkläder af det finaste linne, dyra handskar, fina parfymer, en silfverbeslagen toilettlåda och en hel mängd andra artiklar, som han ansåg nödvändiga för ein nya ställning. IThågkommande att han hört Ouy säga, att hans far vurmade för sällsynta gamla böcker, köpte han en liten samling sådana för att förära sir Arthur, och för att göra den guldhåriga Blanche sig bevågen köpte han i en af de bästa butikerna vid Rue de la Paix ett perlhalsband, bestående af en trodubbel rad af orientaliska perlor af mjölkhvit färg och sällsyn glans och sammanhållen genom ett diamantspänne. Denna gåfva jemte en present, som Guy allaredan köpt, och som Lovder hade i sin ego, skulle, trodde han, vora allt hvad som skäligen kunde väntas af sir Arthurs son, — Jag tror, att Guy ämnade köpa några småsaker åt tjenarne, tänkte Lowder då han gjort dessa uppköp; men det kan ej låta sig göra. Den der hundra punds vexeln och detta perlhalsband ha tagit min kassa för mycket i anspråk. Jag har blott tjugo pund qvar. Det är tid för mig att göra min debut på slottet Tressilian! Han telegraforade till gir Arthur dagen för sin ean