Göteborgsposten – 28 mars 1874, sida 1

nit body i Carnegies porter. Stockholms-korrespondens. Den 26 mars. I Göteborgsposten torde redan tillräckligt blifvit ytradt om statsrådets Bergströms senaste förklaring. Något må dock ytterligare tillläggas rörande den följande diskussionen. I början af sitt yttrande antydde statsrådet Bergström, att en utsigt öppnats för möjligheten af kommerskollegii indragning — icke omorganisation, hvars lämplighet han bestred — genom förslaget om ett nytt statsdepartements inrättande. Detta vore första vilkoret, ty han visade, att göromålen i civildepartementet så ökate med hvarje år, att omöjligen målen från kommerskollegium dit kunde öfverflyttas. Departementschefen skulle aldrig medhinna målens granskning. Af dem som uppträdde på samma sida som hr civilministern fäste sig uppmärksamheten särdeles vid frih. L. de Geer, som alldeles bestämdt uttalade sig för, att riksdagen icke bade rätt att indraga nämnde anslag. Riksdagen har under många år erkänt, att ordinarie anslag icke utan regeringens med gifvande finge indragas, men har dock en gång med fullt uppsåt brutit mot denna regel. Men äfven om riksdagen har denna rätt, så har den deremot icke rätt att indraga anslag för. statsinstitutioner, som grundlagen förutsätta. Det är en väsentlig skilnad mellan sådana anslag och anslag för t. ex. durch-marsch-kostnader för båtsmän. Detta anslag nedsattes endast så mycket, som det visat sig möjligt. 1850 beslöt visserligen riksdagen i afseende på bergskollegium en indragning i samma syfte som den närvarande, men då chefen tör civildepartementet tillstyrkte K. M:t att ogilla riksdagens beslut och konstitutionsutskottet sedan gjorde anmärkning derom, fann den hos Rikets Ständer, åtminstone hos hälften af dem, intet stöd. Såväl konung som riksdag måste sjelfva veta att begränsa sin maktutöfning. Så kan t. ex. K. M:t desluta handelstraktater, men han bör dock höra riksdagen derom, och riksdagen å sin sida bör icke indraga embetsverk utan att regeringen dervid får hafva sitt ord att säga. Det strider emot grundlagen i sin helhet om ej mot någon särskild paragraf a! densamma. Motsidans argumenter voro hufvudsakligen, att riksdagens rätt att bestämma om alla anslag, såväl ordinarie som extraordinarie, ej mera borde kunna bestridas; att statsutskottet föreslagit icke en rubbning i kommerskollegii organisation utan endast en minskning i anslagets belopp och att regeringen sjelf hållit presidentsplatsen en längre tid obesatt. Riks dagen har rätt att indraga anslag, blott derigenom icke hindras statsmaskinens gång eller tredje mans rätt rubbas. Efter två voteringar blef Första kammarens beslut i andra voteringen, med 56 röster mot 52, afslag såväl å utskottets hemställan som frih. Funcks förmedlingsförslag om en underdånig anhållan hos K. M:t att han måtte taga i förnyadt öfvervägande frågan om kommerskollegii indragning eller organisation samt att presidentplatsen under tiden måtte hållas obesatt. I första voteringen om kontraproposition förkastades bifall till utskottets förslag med 74 röster mot 36, och torde denna votering vara något mer bestämmande för att bedöma numerären at röster vid den blifvande gemensamma voteringen än den ändra voteringens utfall i tisdagsHur man än räknar rösterna, visar sig emellertid såsom ganska troligt att i den gemensamma voteringen utskottet kommer att segra, sedan det lyckats att i Första kammaren få genomdrifvet beslutet om rent atslag i stället tör frih. Funcks modifikation af utskottets hemställan, genom hvilken man, såsom frih. F. riktigt anmärkte, vann i sak detsamma som utskottet åsyftade, men utan att träda formen för nära. Men både de, som verkligen ville afslå hela utskottets framställning, och de,som ville bifalla densamma, förenade sig om att nu rösta för atslag, de senare i den öfvertygelsen, att de så mycket säkrare skulle segra i den gemensamma voteringen, då det gäller rent afslag eller bifall. till opinionsyttringen mot kommerskollegium. På deras sätt att rösta kan man således mindre undra än på deras motståndares, fdå af hrr statsråds yttranden, synnerligast frih. Alströmers, framgick, att regeringen ingenting hade emot den af friherre Funck proponerade skrifvelsen till K. M:t. Andra kammarens debatt var också rätt liflig. Statsutskottet försvarades här i längre anföranden, utom af sina egna ledamöter af frih. Schultzenheim, hr Hedin (helsad af majoritetens bravorop) samt hr Jöns Pehrsson. Civilministern understöddes varmt af hrr Treffenberg, Casparsson, Kolmodin. Majoriteten blef 112 för utskottet mot 55, hvilka röstade för samma förslag som frih. Funck framställde i Första kammaren. Hr civilministerns ofvan nämnda yttrande om en yppad möjlighet att få ett nytt stats departement inrättadt, har sin grund uti at konstitutionsutskottet, som bekant är, föreslår bland annat, ett nytt departement Åför närin