Göteborgsposten – 28 mars 1874, sida 1

LOTUGNÅCUL UON 20 Maårs. vår spådom, åtminstone i fråga om valdhornisten, beklagligen allt för väl slagit in. Och härmed afsluta vi dessa disharmoniska funderingar rörande ett eljest harmoniskt ämne. Äfven i vår, af starka musikaliska effekter halft blaserade tid, lyssnar man med förtjusning till de smekande tonerna i Beethovens herrliga naturmålning och hvad sant musikalisk effekt angår, torde äfven nutidens störste ha åtskilligt att lära af den store mästarons skildring af åskvädret med alla dess fasor. Den ungerska suiten gjorde mycken lycka: man tyckte sig se och höra de kraftiga, smidiga, manliga gestalterna med käck uppsyn och stolt uppvridna mustascher svänga omkring med mörkhyade skönheter med blixtrande ögon och korpsvarta lockar... Den hymn, som afslutade det hela, gjorde ett mäktigt och gripande intryck. N:ll Anna Strandbergs föredrag af spinnrocksscenen och juvelarian ur Faust rättfärdigade de stora förhoppningar, som fästa sig vid denna unga sångerska; dock syntes denna tonsättning ej fullt öfverensstämma med hennes skaplynne, som deremot så mycket mer framträder i partier sådane som Berthas i Närnbergerdockan och Cherubins i Figaros bröllopp samt i de äfven vid denna konsert briljant föredragna folkvisorna. Intrycket af arian ur Puritanerna, hvari sångerskan hade tillfälle att glänsa med sin högt uppdrifna teknik, förtoga i väsentlig mån af det ostämda instrument, som begagnades vid ackompagnementet. Kastar man en blick på Musikföreningens verksamhet under den förflutna säsongen, kan man ej annat än af bjertat glädja sig öfver de i allmänhet förvånande gynnsamma resultat, hvartill man genom rastlöst arbete och flit samt icke obetydliga pekuniära uppoffringar kommit. Den stora allmänhetens åsigt i denna fråga gaf sig ett vackert uttryck, då i tisdags efter konsertens slut orkesterns nitiske ledare, kapellmästare Andråas Hallen, inropades och helsades med lifliga applåder. På Nya Teatern har Jolanthas rörande och intagande gestalt åter gått öfver scenen och gör det i morgon afton för åttonde, men antagligen långt ifrån sista gången under säsongen. ; I går hade hon i sällskap med sig hrr Ratinos Malingear med följe, nu som alltid muntrande, särdeles genom det sörträffliga sätt, hvarpå Fredrik Deland återger den i början uppblåste, till slut så djupt ångerfulle sockerbagaren. Äfven i afton blir man i tillfälle att glädja sig åt denna präktiga, typ ur denne oförbrännelige skådespelareveterans rika bildergalleri. Om onsdag gikves för första gången Jolins Barnhusbarnen eller Verldens dom?, för hvars rollbesättning vi förut utförligt redogjort — vi tillägga endast att matrosen Jakobs, i stycket ingripande roll spelas af hr Sjöberg. Detta är sista spektaklet före Påsken. Beyerböckska kapellet afslutar nästa tisdag sina talrikt besökta konserter i Vinterträdgården. I afton gifves en ytterligare extra konsert, till förmån för den mångsidige musikern, den lycklige tonsättaren och fyndige arrangören Johann Begerböck. Programmet, som återfinnes i dagens annonsafdelning, upptager en mängd favoritnummer, såsom: entre-akt ur Manfred, af Reinecke, Wein, Weib und Gesang, soli af hrr Leopold (Ständchen) och Moritz Beyerböck (Faust) samt af br Blodeck (nytt) Souvenir hongrois af Servais samt i slutet af andra afdelningen ett alldeles nytt potpourri af recetttagaren, kalladt: Minne från resan till verldsutställningen i Wien. I toner målas här förberedelser till afresan, sjelfva afresan med bantåg, ankomsten till Köpenhamn (Den tappre Landssoldat), sjöresan (-Ångbåtssång och Sturmbeschwörung), ankomsten till Berlin (Hydropathen-valsm. m.), till Wien (-Blå Donau) besök i utställningen (franska marseljäsenJ, engelska, polska, ryska, amerikanska, persiska m. fl. nationalsånger) och slutligen återkomsten till Sverige (folkmelodier). Med kännedom om hr B:s stora anordningsförmåga bör man kunna vänta sig stort nöje af detta musikaliska skämt. Konserten börjas kl. 138 e. m. Från Paris har ingått den glädjande underrättelsen, att vår unge, lofvande landsman, göteborgaren Wilhelm o. Gegerfelt, till årets Salon insändt tvenne taflor, hvilka väckt stort uppseende: ett sjöstycke och ett vinterlandskap. La Gazette de VEst för d. 20 d:s omnämner dem båda i smickrande ordalag, sjöstycket kallas: Åun oeuvre large et dun grand effet och vinterlandskapet säges vara: CTune parfaite justesse de ton, hvarjemte konstnären sjelf till slut benämnes: Åun peintre dun grand avenir. Men det bästa af allt är, att taflorna genast köptes af den bekanta, endast med prima varor sig befattande konsthandlarefirman Goupil, som desslikes tillkännagifvit sig som köpare till allt hvad den unge konstnären kan få färdigt. Här visar sig början till en konstnärsbana, lika lysande som välförtjent, ty få unga konstnärer torde med sådant allvar hängett sig Ör RR a ETS AE LL OÖO 1 DA AA — 2 — A —B Ke FR LWLW G — Ö0 A. 2