Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 2

Från Uufvudstaden. i Val af en ledamot i Första kammaren efter frih, Bildt kommer att af Stockholms stadsfullmäktige förrättas d. 7 april. — Stora teatern har återupptagit Aubers komiska opera Hälften hvar elter Hin Ondes andel, hvilken uppfördes i må s med den förra rollbesättningen, utom hvad beträffar Carlo Broschi, som m:ll Östberg hade valt till. sin andra debutroll. De stora hufvudstadstidningarna uttala sig i berömmande ordalag såväl öfver operans utförande i allmänhet, som isynderhet öfver det sätt, hvarpå mill Östberg löste sin uppgift. De lifliga bifallsyttriogarne i den fullsatta salongen gåfvo till känna, att äfven publiken skänkte debutanten sitt varma erkännande i hennes vya roll. — J. OC. G. Bolinders mek. verkstads aktiebolag har af arkitekten P. Ekman tillhandlat sig fasta egendomen n:r 3 i qvarteret Bergklippan mindre med adressnummer 2 OC. Stora Kungsholmsgatan för en köpeskilling af 70,000 kronor. — Om uppförandet af Enkan från Malabar å Mindre teatern skrifves i N. D. Alleh.: Å denna scen uj pfördes i lördags för första gången Enkan från Malabar, operabuffa i 3 akter af Alfred Delacour och Hector Crmieux med musik af Herve. Ingenting hade sparats för att bereda framgång åt denna nyhet, det måste erkännas: dekorationerna, af hr Jansson, voro förträffliga och skulle väl hafva försvarat sin plats på den kungliga scenen, och flera af kostymerna voro ordentligt öfversållade af dyrbara broderier, perlor o. s. v. Att icke desto mindre, trots dekorationer, siden, sammet, perlor och guld samt en omsorgsfull inöfning, stycket endast hade en ringa framgång, berodde deraf, att både text och musik ledo af en genomgående tråkighet. Uppslaget är visserligen ganska väl funnet, men det komiska stoff det innehåller sinar fullständigt ut i en tre akter lång sandöken af trivialiteter. Sista akten rör sig dock något, raskare, och publiken omfattade med synbar förnöjelse tillfället att kunna begära da capo en rolig duett mellan hrr Bergswöm och Warberg. Utförandet var öfver hufvud taget ganska tillfredsstallande, om än hr Warberg, som innehade den manliga hufvudrollen, led af för mycket manr och fru Bergström, enkan, icke lyckades träffa det karakteristiska hos en nyckfull pariserkokett. Fru de Wahl, som hade sia recett, firades med lifliga applåder och erhöll en vacker skörd af