Göteborgsposten – 26 mars 1874, sida 1

Far och Son. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Men hvad gör han här? frågade Olla. — Jag skall förklara det för er, signorina. För några degar sedan var det en svår storm. Det var natten till den tolfte i denna månad, jag kommer så mycket bättre ihåg det, som ångbåten följande dag afgick till Marseille. — Jag kommer äfven ihåg den stormen, sade Olla. — Ja, siguorina, det var en storm som man ej lätt glömmer. Emellertid var det en liten sardinsk farkost, gom strandade mot klipporna här nere. Kaptenen och besättningen omkommo. De två passagerarne blefvo uppkastade på klipporna. Denne herro var en af dem. De grymma vågorna slungade hans hufvud mot en skarp klippa, som sköt upp ur vattnet och trängde in i hans hjessa. Se, signorina! Hon lyftade sakta på Guys hatt och förde varsamt hans bruna hår åt sidorna samt visade det för Olla och mrs Popley ett plåsterbelagdt sår af fruktansvärd utsträckning. ; — Huru rysligt! mumlade den unga flickan och blef helt blek. : — Ja, är det icke, signorina? Hans vän, ropade på hjelp, och Tomaso, min man, samt min slägting Jacopo Palestro gingo ner för att hjelpa honom. De kommo tillbaka bärande den stackars unge engelsmannen emellan sig och åtföljda af den andre. Ah, hvilkea syn var det ej att ) Forts. fr. N:o 69.