Göteborgsposten – 24 mars 1874, sida 2

servatitva; men nu suträfkar samma mårkvårdiga ting som vid senaste utstcäckningen af valrätten. Det är neml. sjelfva den till makten pyligen komna konservativa ministren, som går att föreslå en reform härutinnan, antingen för att göra en eftergift åt det liberala partiet, eller i sjelfva jordegarnes intresse, emedan dessas jord sjunker i värde på grund af de lagar, som lägga hinder i vägen för försäljningen. Såsom förut nämnts, antyder trontalet äkvenledes förberedelserna till en annan vigtig åtgärd, neml. ordnandet af vissa arbetsförhållanden. Som bekant, har arbetsklassen upprepade gånger upprest sig med styrka mot lagen avgående olagliga sammangaddningar (conspiracy) och mot lagen af 1871 ang. förhållandet mellan arbetare och arbategitvare. För sakens utredning skall en komit tillsättas. Parlamentets båda hus hafva på vanligt sält varit samlado för att öfverenskomma om afgifvandet-af en svarsadress till drottningen. Dessa svarsadresser äro öfligtvis ganska tärglösa och utgöra. ett prisande upprepande af trontalet, och det är ej alltid de föranleda någon anmärkningsvärd adressdebatt. I Ötverbuset inlemnades adressen af lord Lothian, hvilken understöddes af lord Cadogan. Hertigen af Somerset angrep Gladstones regering för hennes irländska politik, hvilken måste leda till rikets inre söndring. Lord Selborne försvarade den angripno. Lord Derby sade hertigens af Edinburgh giftermål vara en händelse af politisk vigt, Derpå antog Huset adressen. I Underhuset föreslog Stirling-Maxwell adressen, hvilken understöddes af Callender. Cullagh Torrens väckte ett ändrivgsförslag, hvilket framböll nödvändigheten af åtgärders vidtagande till lindring af nöden i Indien. Gladstono uppträdde derefter och sade ett sådant ändringslörslag ej vara nödigt. I afseende på kriget mot Aschantierna delade han de åsigter som uttalades med beröm öfver den britiska expeditionskåären. Orsaken, hvarför hans regering icke. sammankallat parlamentet före krigets företagande, var den, att derigenom ett uppskof i de krigiska operationerna till nästa år skulle vällats. Tal. tviflade på ödvändigheten af att tillsätta en särskild beredning angående arbetslagarne och antydde, att regeringen dermed blott ville vinna tid. Till sist ordade han om orsakerna till parlamentets upplösning, hvilka orsaker han bekräftade vara utgången af de fyllnadsval, som under en längre tid anstälts, och saknaden af en tillräckligt stark msjoritet. Landet hade svarat på denna vädjan med den största omflyttning af parlamentsplatserna, som skett sedan år 1831; tal. skulle för sin del ej lägga hinder i vägen för den nya regeringen. — Disraeli svarade mycket kort och uppmanade Torrens att återtaga sitt amendemont. Han ville ej inlåta sig på något vidare mevingsutbyte rörande aschantikriget, hvilket måste pu anses för slutadt och hvari befälhafvare och soldater utvecklat tapperhet och skicklighet. Han ville ej heller inlåta sig på br Gladstones försvar för parlamentsupplösningen. Han var, sade han under allmänt skratt, fullt tillfredsstäld med dess följder. Sedan Torrens återtagit ändringstörslaget, antogs derpå adressen. Från England skrifves ock, att mr Arthur W. Peel skall tjenstgöra under sessionen som det liberala eller oppositionspartiets s. k. inpiskare. William Harris i Dundee har anslagit ett belopp af 180,000 kronor, hvars ränta skall användas till pensioner åt medeloch orkeslösa personer. De i London befintlige franske kommunisterna firade årsdagen för Pariskommunens glans, d. 18 mars — den dag då komwunisterna hindrade kanonernas bortförande från Montmartre och Belleville, dödade generalerna Olåment-Thomas och Le Comto samt tvang Thiers att flykta till Versailles, följd af de trupper, rom ännu voro regeringen trogna. Denna fest gjorde dock, enligt de engelska tidningarnes referat, fullständig fiasco. Det. märkligaste dervid var, att få fransmän voro der, men flere tyskar, . och att man hörde mera tyska språket talas än det frunska. Likaså ingick ingen helening från Frankrike, men väl från Tysklaad. Amiral Wodehouse har tagit sig sjelf af daga. Advokatföreningen i Grayis Inn har besluat åtala advokaten Kenealy för hans beteende vid sitt försvar af den föregifne Tichborne. Men samtidigt har äfven den bekante parlamentsledamoten Whalley fordrat, att kronans advokat Hawkins skall ställas under åtal för falsk anklagelse; Hawkins har neml. beskyllat honom för delaktighet i en sammangaddning till förmån för Orton. Den Tichbornska saken tyckes med svårighet kunna begrafvas. Den nye lordkammarherren, som utöfvar en viss censurartad uppsigt öfver Londons teatrar, har redan fått ansökningar om tillåtölse till uppförande af flera pjeser at tvetydig halt, hvilka hittills varit förbjudna i London, såsom Emile. de Girardins Supplice dune femme, Dumas Le Demi Monde?, Sardovws Seraphine och Octave Feuillevs Julie. Lord Hertford har likväl icke sett sig föranlåten att i detta hänseende göra någon ändring i sin föregångares bestämmelser. Han har tvärtom begagnat tillfället att törklara, det han vill fullt eluta sig till dennes åsigter och förvisa från scenen allt, hvad han anser för engelska förhällanden oantagligt. Den kände Livingeatones-upptäckarer Stanley säger, i eamband med Läxingstones död, ätt en vidlystig berättelse om den senares upptäckter, omsattände en tid af sex: år, medför.s af honom, Stanley, till England i augusti 1872 ,och öfverlemvats till miss Agnes Livingstone, som i sin ego har dessa papper. Berättelsen sträcker sig från den dag Living