Göteborgsposten – 24 mars 1874, sida 2

JÅv CC0 UÅUHE UEFE-rA2 gifna summornas bruttobelopp för året ströke med för de 5 åberopade fabrikörernas enskilda husbålls behof; men öfverraskande är det i sanning, om dessa uppgitter rörande inkomster öfverensstämma med gållande föreskrifter till efterrättelse för beskattningen. Tviflare. ) Här begår Ins. ett misstag. Ifrågavarande uppgifter härröra från sabrikanterna sjelfva. Red:s anm. Rättegångsoch Polissaker. Foliskranamaren. ådaskott. D. 19 d:s råkade styrmannen Pettor Christian Holm, anställd å norska skeppet Otilia, kapten Aagaard, och hemma i Sannesjorå, samt för närvarande liggande i hamnen midtför packhuset, att af våda med ett revolverskott skjuta besättningskarlen Jacob Larsson i bröstet, att denne måste sfföras till Allm. och Sahlgrenska sjukhuset. Vid notisen härom i pir 67 af G. P:n hade influtit, att nämde besättningskarl i sanslöst tillstånd afförts till sjukhuset, bvilket var beroende på en missuppfattning, enär den sårade i full sans, efter första förbindningen nere i fartygets ruff, utan något egentligt stöd gick i båten för att föras i land samt derefter till och från droskan som förde honom till nämda sjukhus, ett förhållande som af en till red, från kapt. Aagaard insänd Reklamation ytterligare bestyrkes. Vid d. 23 d:s anstäldt polisförhör upplystes, att Holm helt och hållet af väda, i det han för några af besättningen, på tal om revolvrar, skulle visa dess mekanism samt utan ringaste aning om att den reban vid tillfället begagnade vore laddad, varit nde till olyckshändelsen. Vidare upplyste kapt. Aagaard, att Holm-varit en särdeles duglig: personlighet, mot hvilken aldrig något varit att anmärka. Angående den sårade matrosen Larsson har läkarebetyg ingått, som gifver för handen, att ännu ej kan fullt bestämmas, om någon fara för lifvet förefinnes. dom skeppet i morgon är segelfärdigt att asgå till-sin destinationsort Cardiff, beslöt poliskammaren, sedan utrönt blifvit att olyckan skett i våda, att målet finge bero på ny anmälan, sedan närmare kunnat bestämmas angående Larsons helsotillstånd, och tilläts styrman Holm att följa fartyget på resan; med förpligteise att likväl vid ombyte af vistelseort poliskammaren derom kungöra. För hög fordrad betalning. Droskkusken Martin Svensson Stoltz, som kör droskan n:r 16, bade d. 11 sistl. jan. låtit komma sig till last, att för utförda körningar fordra 1 krona mera, än hvad i taxan bestämdes. Som vittnen icke funnos, ålades Stoltz att med värjemålsed d. 20 mars fria sig från angitvelsen. D. 20 mars uppropades målet änyo i poliskammaren, men Stoltz fanns icke närvarande, och fälldes han sålunda för försummad edgång och f brott emot åkarereglementet böta 5 kronor samt målsegaren med den summa denne betalt för: för körningen. Gömdt är icke glömdt. Hemmansegaren Samuel Andersson från Dotarp i Thorsby socken inkallades i slutet af sistl. oktober månad att ansvara för det han d. 25 nämda månad kört öfverdådigt å undan, menande kanhända att de glomma väl bort det. Men polisen glömmer iogenting så lätt och till. torsdagens: session var Samuelsson hitförpassad från hemorten af kronobetjeningen. IIan såg temligen flat ut när han dömdes att plikta 10 kronor för så synder. i ; — Drängen Carl Rasmusson, i tjenst hos fjerdingsman Gustafsson i Mömdahl, hade på samma sätt som föregående sökt alingra sig ifrån ett d. 5 sistl. november å Drottningtorget utfördt djurplågeri. Han hade neml. i rusigt tillstånd med piskskaftet obarmhertigt slagit ett medhafdt hästkreatur. Äfven denne junker blef på kronobetjeningens försorg hitförd och fäldes för sin tyranniska behanaling af hästen jemio egen fylla böta 10 kronor. ÖOkysne. D. 11 d:s på e. m. blef en liten gosse vid namn Edvard Svensson, boende vid Öfra Kyrkogatan, under lek å Kaserntorget, sparkad af en rusig artillerist. Denne, n:r 35 Stensson, blef inkallad att ansvara för detta okynne, men påstod att han icke sparkat gossen, utan endast sökt -råka en kälke. Vittnen intygade likväl, vid nytt utsatt förhör i fre dags, angitvelsens riktighet och fick målet, enär n:r 35 Svensson var rapporterad sjuk å Garnisonssjukhuset, tillsvidare bero på ny anmälan. — Arbetskarlen Frans Pettersson, boende i Albostaden, hade d. 19 d:s på f. m.inkommit å bolagsvärdshuset n:r 1 Skeppsbron och begärt bränvin, hvilket emellertid vägrats honom. I häftigheten häröfver tog Pettersson sig det orådet före att sörfördela föreståndaren å värdsbuset, slå en pipa ur munnen på honom samt fattade derefter tag i en på dipken stående stopsbutelj innehållande bränvin, den han till hälften tömde. När han sedermera affördes till polisvakten höll han ett förfärligt väsen och slog sönder en vagnsruta. Vid förhöret härom skylde Pettersson på att han fått slag (han fick under transporten till vaktkontoret ett anfall af fallandesot) och att han i följd deraf icke visste hvad han gjorde. Målet uppsköts för vittnens inkallande. Kärlek till svenska nektarn. Timmermannen Anders Larsson från Elghult i Hålapda s:n af Ale härad hade intagit för mycket made drycker d. 19 d:s på e. m. Ialör poliskammaren lofvade han bättring och slapp med 5 kronors böter, på hvilka han afven fick en månads anstånd med lidviden. Dermed var allt väl. Men samma qväll råkade Larsson i likadan freslelse som qvällen förut och fick göra samma visit i finkan. Nu dömdes han att för upprepad förseelse plikta 10 kr, och fick ingen kredit mera utan införpassades på 3 dygns fängelse vid vatten och bröd. Från Stockholm. Prestmannen Bengtsson. I Dag. Nyh. för lördagen läses: I går vid 12-tiden på middagen sågs en stor folkmassa vara församlad i hörnet af Stora Nygatan och Riddarhustorget. Vid närmare efterseende befanns den bekante förre pastorsadjunkten Bengtsson stå midt i klungan och föra högljudt tal. I ena handen hade han en påse af oljaät papper, hvilken innehöll en mängd exemplar af en af honom författad broschyr med titel: Evangelina eller det gammalluterska, det menskliga samvetets, kristliga församling här uti Nordanlan d, besjungen af Skånska presten Jakob Böngtsson. Den innehöll en mängd versisierad, religiös gallimatias. Denna broschyr utbjöd han till salu åt de kringstående. Åtgången var ytterst liflig — ingen faons som ej ville hafva en bok, som hade den ryktbare presten Bengtsson till författare: Priset på broschyren var 25 öre. Hvarje 25-öring som Bengtsson erhöll stoppade han i bröstfickan å rocken, hakom den ökända ankarstocken; denne skulle hindra långa fingrar att komma åt pengarne, menade han. Folkmängden blef alltstörre och större och slutligen anlände polisen och lade sig i saken. Bengtsson yttrade, att han ej ämnade vika utan för våld, emedan han hade rättighet att sälja sin bok, hvarhelst han behagade. Han affördes då till detektiva våaktkontoret, hvarifrån han, efter en längre väntan och under hvilken hån höll de mest befängda tal inför sjelfva den allvarsamma polisen, inställdes för poliskammaren. Hit hade från domkapitlet i Lund för ett par dagar sedan anländt en skrilvelse, hvaraf inbemtades att Bengtsson, tvärtemot bvad han inior poliskammaren försakrart verkligen den 5 juli 1872 blifvit afsatt från Prötembetst eh att Han således ej hade rättighet att bära den presterligå uniformen. Bergtsson bedyrade dock fortfarande att alltsammans var osanning; domkapitlet i Lund hade ljugit så mycket på honom förut, så det gjorde ingenting om det Stampgatan. Men Samuelsson höll sig försigtigtvis