Sent i går afton till framemot midnatten bröto åtakilliga tredsvänner sina lansar till förmån för den eviga freden, hvilken, som bekant är, redan vid 1869 års riksdag hr J. Jonasson från Kalmar län sökte genom en motion åstadkomma. Då ville han en allmän afväpning, nu hade han inskränkt sig till begäran om permanenta skiljedomstolar för biläggande af internationella tvistefrågor. Hos det tillfälliga utskottet fann motionären ett välvilligt understöd, och sjelfva Andra kammarens majoritet, 71 röster mot 64, beslöt framställa en önskan, att K. M:t, efter sig företeende omständigheter och på sätt K. M:t månde finna lämpligt, täcktes medverka till upprättande af en skiljedomstol, vare sig stadigvarande eller sammansatt, vid hvarje särskildt tillfälle för biläggande af uppkommando tvister emellan nationerna. I. exe. hr utrikesministern, som gaf kammaren en upplysande, med mycket intresse åhörd skildring öfver det sätt, hvarpå i senare tider internationella tvister slitits, förklarade den ifrågasatta framställningen icke kunna leda till något praktiskt resultat; men då hr Gumeelii förslag, att kammaren, ungefärligen på samma sätt som vid 1869 åre riksdag, skulle afslå motionen med uttalande af sina sympatier för dess syfte, icke blef af talmannen upptaget till kontraproposition, och man icke hade lust att vid en så sen timme anställa två voteringar, så funno sig många nödsakade att heldre säga ja än nej till motionen, Före påsk lär man ej hafva att motsa hvarken lonstitutionsutskottets dechargebetänkande, ej heller valet af fullmäktige i riksA.5