heterna komma att i jordeboken upptagas under titel: utsokne eller allmänt frälse, och för bibehållande af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman. Fjerde och femte hufvudtitlarne blefvo ändtligen i går slutdebatterade i Andra kammaren. Då i många fall kamrarnes beslut äro sinsemellan skiljaktiga, kan man icke få en redig öfverblick öfver riksdagens åtgöranden vid dessa båda hufvudtitlar, förrän de blifvande gemensamma voteringarne försiggått. Desaa voteringar förmodas blifva vidtagna först efter påskhelgen (vi hade så när sagt påskserierna, men sådana komma sannolikt ej att ofsicielt medgifvas) och sedan åttonde hufvudtiteln förevarit till afgörande. Man har observerat, såeom ock hr Liss Olof Larsson anmärkte, att ledamöterna från Andra kammaren i statsutskottet icke voro så säkra som förr på att ega majoritet inom kammaren, antingen detta härrörde af att deras och utekottets motivering i åtskilliga fall syntes mindre lyckad, eller att det dlåste en annan vind inom kammaren, en förmodan som ocksä framkastades af nyssnämde statsutskottsledamot. Bland de glädjesulla öfverraskningarne, som en förändrad opinion sramkallade, var att Lifgardet till häst äfven af Andra kammaren, efter att der så många gånger mötts af ett bleklagdt nej, erhöll ett så välbehöfligt hus för sin exercis, som förut måst försiggå på kalla och dragiga böskullar. Såsom exempel på, hurudana skäl, som tillgrepos emot detta exercishus, må nämnas: af hr Hjelm, att flera tusen skolbarn finge hålla tillgodo med lika dåliga lokaler, och af hr Uhr, att om de dugde till soldater, skulle de kunna hålla sina öfningar under bar himmel. Hr O. B. Olsson kastade sig modigt i en strid med kavalleriinspektören grefve Björnstjerna om tiden fär att uppköpa hö och hafre, men drog dervid det kortaste strået, då han framkom med det djerfva påståendet, att dessa artiklar vintertiden voro billigare än på hösten. En af de märkligaste modveringarne var likväl den, som statsutskottet uppställt för sitt tillstyrkande af anslag till lön åt en militärbefälhafvare på Gotland. Då regeringen redan utnämt en militärbefälhafvare, så borde också riksdagen lemna penningar till lön åt honom. Hr Casparsson fann detta skäl af utskottet så Ågenomfromt, att ban deremot måste iolägga sin protest. Frih. Ericson gjorde saken ingalunda bättre, då han demonstrerade om, att förra riksdagen visserligen i gemensam voteriog genom en tillfällighet nekat anslaget, men i sjelfva verket önskade bevilja detsamma. Emellertid lemnades nu så väl detta anslag, som de vanliga bundratusen kronorna åt enskilda skarpskytteföreningar, ehuru, hyad detta senare statsunderstöd angår, knapt några tiotal torde finnas inom riksdagen, som verkligen anse dessa penningar väl använda. Af utgången på förhandlingarne om nämda två hufvudtitlar i kamrarne, har man trott sig finna, att den Bekanta, i stateutskottet ingångna kompromissen om dyrtidstilläggen, att de fcke. skulle beviljas för 1874, blitvit bruten af Första kammarens utskottsledamöter, men förhållandet är icke så, ty både 4:de och 5:te husvndtitlarno undantogos uttryckligen från början, såsom icke innefattade i ösfvorenskommelsen. ;