Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 16 mars 1874, Om hvad som i dag tilldrager sig i Chiselhurst, derom sakna vi här ännu när detta :skrifves alla underrättelser, och i allt fall skola de engelska bladen, för att ej tala om telegrafen, föra berättelsen derom mycket fortare till Sverige än posten från Paris. Att hyllningen är betydeleefull kan svårligen nekas, äfven om motetåndarne skola söka nedsätta den och dess föremål. Den är också alldeles allenastående i sitt slag, ty om också grefven af Chawbord då och då sått besök at några bland sina trogna, så har deras antal dock alltid varit inskränkt, och de orleanska prinsarne har någontiog liknande aldrig vederfarits. Också ses hela saken från dessa håll med lika oblida ögon som från republikanernas sida, och ingen kan väl undra på det. Jag vill emellertid lemna alla reflektioner häröfver å sido, men i stället omtala en händelse som står i ett visst sammanhang med den bonapartistiska demonstrationen och hvar till jag sjelf varit ögonvitne. — Regeringen har nemligen på den sista tiden lätit polisen göra en sormlig jagt efter alla totogrsfier och dylikt af prinsen, hvarå finnes några pretendents-emblemer af ett eller annat slag. Men på samma gång som dessa blifvit forbjudna, ha en del smutsiga och gemena karrikatyrer och pamfletter mot kejsaretamiljen, hvilka törut voro törbjudna, åter blifvit utsläppta i rörelsen och spridas flitigt dels genom tidmngskioskerna dels genom kolportörer i solkqvarteren. En sådan kolportör befann sig i dag på morgonen uppe på dena del at den yttre boulevarden, som loper norr om Nordbangården och hade samlat omkring sig en temligen ansenlig tolkhop, åt hvilken han utbjöd dels en petition om ätt i den allmänna moralens och nationalvärdighetens skull allting som erinrade om det insama namnet Bonaparte skulle utplänas . ... (jag hörde ej rätt om det var trän de offentliga monnmenterna eller rent af ur Frankrikes historia), dels den bekanta smädeskriften ÅHustru Bonaparte, hennes älskare och hennes brott. Medan han itrigt pratade för sin försäljning, hvilken likväl just icke gick mycket raskt, närmade sig två arbetare af anständigt och godt utseende och hörde på en stund. Um hon haft älskare, sade slatligen den ene helt högt, det vet jag inte, men jag tror att det är en lögn som kommer ur din förd— hals. Men en sak vet jag, och det är att om inte kejsarinnan hade låtit bygga upp asylen i Vincenves,) så hade jag kreverat som en hund etter min långa sjukdom för sex är sedan, och derföre tar jag bennes parti7. — och jag, sade den andre, jag tar kejaarens parti, ty under hans tid förtjenade jag 7 franca om dagen och nu förtjenar jag knappt 3. Härmed var uppslaget gifvet till en allmän politisk diskussion, hvarunder verkligen flertalet tycktes ötverensstämma med de begge försvararne af kejsaredömet. Kolportören smög sig bort. — Måhända sammanträffade han och hans begge opponenter litet längre bort, der samma uppträde förnyades, måhända var alltsammans blott en på förhand öfverspelad komedi. Jag vet visst inte om så var, men man ) En vårdanstalt för konvalescenter tillhörande arbetsklassen, som sedan de blifvit utskrifna från sjukhusen få stanna der till dess de återhemtat krafter och under tiden få förskaffa sig arbete. Denna anstalt likasom en annan i Vesinet för qvinnor lät kejsarinnan af egna medel uppföra, och de underhollos genom inkomsten af ätskilliga henne tillhörande egendomar i Paris.