Göteborgsposten – 23 mars 1874, sida 1

det är en mindre sofkammare för min räkning. Det gläder mig, att jag ej blir skild från er! — Min förmyndare skulle ej våga att skilja er från mig, sade Olla. med ett uttryck af trots i ansigtsdragen. — Han vågar göra hvad som helst, tror jag ibland, sade mrs Popley suckande. Han har redan visat sig vara en riktig tiger. Det skedde i Neapel, som ni väl vet, och var ju orsaken till vår flykt. Men ni måste göra er i ordning för middagen, miss Olla. Ni vet huru nogräknad mr Gower är i afseende på drägt och ceremonier. — Ja, jag vet det, sade Olla i det hon tog af sig sin vackra bruna hatt och sin kofta. Han sätter blott värde på skenet. Om jag skulle komma in i den här resklädningen, skulle det göra hpnom lika bestört som om jag komme in med en cigarr i mun! Men alldenstund mitt lif, till dess jag uppnår myndighetsåldern, nödvändigt måste tillbringas under bemödande att draga jemnt med honom, får jag väl ha undseende med hans svagheter och rätta mig efter dem, tillade hon suckande. Sedan mrs Popley tagit af sig sina egna ytterplagg, började hon packa upp en klädlåda för den unga damens räkning, under det Olla lutade sig mot fönstren och blickade utåt hafvet. — Hvilken färg väljer ni, miss Olla? frågade den gamla qvinnan. Här är en klädning af karmosinrödt siden, en af blått, en — — Gif mig en svart klädning, afbröt den unga damen skrattande. Jag är just i ett lynne, för hvilket denna muntra färg är den bäst passande! Mrs Popley lydde och tog fram en svart klädning. Denna iklädde sig Olla. Ett bredt gult skärp, halsband och örhängen af guld förhöjde ännu mer klädselns dysterhet. Hon smålog, då toiletten var slutad och hon såg sig i spegeln: — Jag måste bemästra mitt ansigte, sade hon innan