Göteborgsposten – 20 mars 1874, sida 1

rit gynnsam för mig. Att skrifva bref åt den arbetande klassen och de ouppfostrade betalar sig ej väl. Då och då får jag någon renskrifning eller dylikt arbete att utföra, men på det hela taget har jag temligen godt om tid och mycket ondt om penningar. Lovder öfverlade med sig sjelf. Han önskade att bli underrättad om hvarje förändring i Guys själsoch kroppatillstånd, och det vore kanhända lika klokt att fästa denne man vid sina intressen. — Jag förmodar att hundra francs skulle vara en god summa för er att ha, signore Palestro? Notariens ögon glänste till. — En stor summa! utbrast han. Jag har ej på många år sett hundra francs på en gång i mina händer! — Nå hvad skulle ni då säga om femhundra francs? Jag skall gifva er denna summa hvarje år, mot vilkor. att ni håller mig noga underrättad om Lowders tillstånd, skrifver särskildt till mig om någon förbättring eller förändring af något slag visar sig hos honom — kort och godt skrifver till mig om allt som rör honom, äfven de minsta små-. saker. : Notarien antog begärligt detta förslag. — Jag skall gifva er hundra francs: genast såsom handpenning, sade Lowder. — Han räknade upp fem napoleondorer och släppte dem i Palestros hand. — Ni skall i mig finna den trognaste och pålitligaste bland brefskrifvare, uttrast notarien förtjust. Den stackars svagsinte skall ej draga en suck eller yttra en klagan, utan att jag skall skrifva till er derom; och om genom någon tillfällighet eller försynens skickelse den stackars gossen skulle återfå sitt förnuft, skall ni få veta det nästan lika fort som han! En sällsam förändring visade sig i Lowders ansigte. — Han skall aldrig återfå sitt förnuft, sade han till