Göteborgsposten – 20 mars 1874, sida 1

Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. (öfvers. från Engelskan). — Ja Han — han är ingenting för mig! Jag kan ej påtaga mig bördan af att vårda honom ! — Så, så, ja — han är ingenting för er! Men ni skall betala väl för hans skötsel, och ni vill ha underrättelser om honom ällt emellanåt? Vicinis äro utan uppfostran. De kunna ej skrifva. — Det är litt att se, stt ni är dem öfverlägsen, signore Palestro, sade Lowder, som gerna ville smickra notarien och kände någon fruktan. för att mannen skulle komma hans brottsliga hemlighet på spåren, Jag skulle gerna vilja bli vän med er! — Jag är alltid mottaglig för ett visst slags vänskap, signore, svarade notarien. Lowder granskade honom med en uppmärksam blick. Den smala tillbakalutade pannan, de små glittrande ögonen, det illa formade hufvudet och mer än allt annat det i hans ansigte märkbara uttrycket af slughet och misstänksamhet — ty Palestro var alltid misstänksam — tillkännegåfvo för den unge engelsmannen, att han i notarien skulle finna en säker bundsförvandt. — Är ni fattig? frågade Lowder hastigt. Palestro visade med ett grin sina hvita tandrader. — Ja, jag är fattig, svarade han. Verlden her ej va) Forts. fr. N:o 65.