Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 2

— Komma resande ofta den här vägen? — Aldrig, signoro! — Jag vill ej att min vän skall i sitt svaghetstillstånd vara utsatt för några af våra landsmäns närgångenhet, anmärkte Lowder. Engelsmännen ha ej samma finkänslighet, som utmärker italienarne. Lowder skulle derföre möjligtvis kunna bli besvärad af någon frågvis och nyfiken landsman. Dessutom har jag förhoppning om, att han ändock slutligen skail bli återställd! För hans eget bästa önskar jag derföre, att han skall hållas afskild från beröring med andra menniskor! Han får ej tillåtas att på något vilkor begifva sig till Palermo. Han måste med ett ord hållas fullkomligt skild från verlden. — Jag förstår, signore, sade Vicini. Jag skull oinokränkt lyda era befallningar! — Jag ekall lemna er min adress, och ni måste skrifva till mig, ifall någon förändring inträder i hans själstillstånd, eller om han i fysiskt afseende försämras, sade Lowder. Det återstår endast att göra den första betaloingen för hans räkning. Han tog upp ur sin ficka — fickan i Vicinis rock som han aftonen förut tagit på sig — Guy Tressilians plånbok. Det var en plånbok af grönt ryssläder med messingsbeslag. Den var väl fylld med banknotor, guld och kreditbref, hvilket allt sammanlagdt utgjorde en ansenlig summa. : Guldet var af franska myntslaget, hvilket går öfverallt på kontinenten och på de europeiska öarne. Lowder räknade upp sem napoleondorer, som han lade i mrs Vicinis hand. — Detta utgör betalningen för de första syra veckorna, förklarade han. Här äro ytterligare tre napoleondorer till inköp af kläder åt den sjuke. Och här äro ytterligare fem åt den gode doktorn. Skulle något öfverskott uppstå, må ni gerna behålla det. :