Göteborgsposten – 19 mars 1874, sida 1

Han reste sig upp och gick till fönstret. Palestro hade försvunnit. Efter att hastigt ha ordnat sin toilett något, gick Lowder ut i det yttre rummet. Makarne Vicini voro der, hustrun sysselsatt med att onordna frukost. Lowder helsade ett varmt god morgon och uppgifvande sin afsigt att uppsöka notarien satte han sig ner i en länstol vid kaminen nära intill värden. — Huru är det med den stackars unge engelsmannen, signore? frågade fiskaren med vördnadsfullt deltagande. — Han har. ej vaknat ännu, svarade Lowder. Han tycke vera i ungefär samma tillstånd, den stackars mannen. Denne doktor Spezzo tycks vara en skicklig karl. — Han är en mycket lärd man, förklarade mrs Vicini varmt. Han blir efterskickad från alla delar af Sicilien för sådana fall då hans skicklighet är af nöden. Han har mycket öfverdrifna priser, och dock är han så godhjertad, att han sköter de fattiga för intet. Då Tomaso för ett år sedan hade rheumatism, botade den gode doktorn honom och ville ej taga emot någon betalning, men Tomaso glömmer aldrig att sända de vackraste fiskar han kan fånga till hans kök, och vi uppsända hvarje afton böner till helgonen för hans väl. Oh, han är en stor man! : — Jag önskar att jag kunde få påräkna hans skick: lighet för min stackars vän, sade Lowder med on hycklad suck. Och jag inse verkligen ej, huru jag skall kunna flytta den stackars mannen eller åtaga mig hans skötsel Jag är ende son och erfvinge till en rik engelsk baronet som jag ej sett på fem år. I förgår erhöll jag en kal lelse från min far att återvända till England. Jag var på väg hem, då denna förfärliga olycka inträffade. Min far väntar oroligt min hemkomst, men min tillgifvenhet för min vän vill qvarhålla mig här.