— Han skall aldrig känna igen er mer! svarade doktorn högtidligt. Aldrig! Han skell bli frisk, såsom jag sade, och möjligtvis, ja sannolikt öfverlefva oss alla! Men hans hjerna har denna afton fått en skada, hvarifrån den aldrig skall bli återställd. Haos förstånd är utslocknadt! Ser ni ej det uttryckslösa småleendet i hans ansigte? Han är en ohjelplig, hopplös idiot — en idiot för lifstiden! Dessa ord ljödo i Lowders öron som en dödsriogning. — En idiot för lefstiden! Den stackars ädle, intelligente Guy Tressilian! Lowder gick med osäkra steg ut i det yttre rummet och derifrån ut i stormen och mörkret. ; — Tärningen är kastad, mumlade han. Jag skall bespara hans vänner sorgen af att få veta sanningen. Hädanefter är jag arfvingen till godset Tressilian — baronetens son! v. Under några minuter stannade Jasper Lowder utanför den sicilianske fiskarens hydda för att låta sin feberheta panna afsvalas af den kalla nattluften. Stormen fortfor ehuru med förminskad styrka, och vågorna slogo ännu lika häftigt mot klipporna. Men Lowder hörde hvarken den tjutande vinden eller de brusande vågorna. Den storm som rasade inom honom upptog helt och hållet hans sinnen. Det tycktes verkligen som om hans goda och onda engel kämpade om väldet öfver honom. Han gick på klipporna under den mörka himlen med uppåtvändt ansigte. Ehuru han sagt sig sjelf, att Xtärningen var kastad och hans beslut fattadt, kände han dock äfven nu. en frestelse att vända tillbaka från den syndens väg, hvarpå han satt sin fot. Hans lif hade haft sina skuggor och villfarelser, men dessa villfarelser voro lätta i jemförelse med den synd