utan att inlåta sig på mer eller mindre tilltalande teoretiska försök. Den punkt, hvarom ända till elutet har varit största meningsskiljaktigheter, är den, huruvida det skulle vara att tillråda att helt och bållet öppva vår marknad för den svenska industriens tillverkningar och dervid utsätta den norska sabriksverksamheten för en konkurrens, för hvilken den hitintills genom den helfva tullen till någon del varit skyddad. Det var i verkligheten kanske denna betänklighet, som mer än något år 1857 bidrog till att resa ett så afgörande motstånd mot den sista mellanrikskommissionens arbeten; och det är först på den aldrasista punkten af de nu förda underhandlingarne, som den norska regeringen dristat ee bort härifrån och i den medgifna tullfriheten också medtaga de spinnmateriel, för hvars vidkommande tullbeskattningen ännu bildat ett beskydd. Detsom gifvit regeriogen mod att medtaga dessa, synes väsentligt vara det betecknande steg, som storthinget ifjor efter tullkomitåns initiativ tog i den allmänna förbrukningens intresse, att inleda en större nedsättning i införseltullen på manufakturvaror, och dernäst de förklaringar, som ha framkommit från en flersald afidessa fabrikationer sysselsatta fabrikanter om att de, framför skyddet mot den svenska konkurrensen, ville föredraga att genom fullständig tullfrihet se sig medgifna rättighet till den svenska marknaden. Det är glädjande att dylika uttalanden ha kunnat framkomma; de vittna starkare än något annat om, hvilken fart den norska fabriksindustrien under den sista halfva menniskoåldern tagit. Och till och med om det skulle visa sig, att de norska fabrikanterna på denna punkt till någon del öfverskattat sina krafter — hvad som i alla fall ligger inom möjlighetens gränsor — så skall den skärpta konkurrensen, efter den ställning de nu sjelfva valt att intaga i denna sak, icke kunna annat än pålägga dem en uppfordran till ett ännu större anströngande af sina krafter. I de anmärkningar, som tullkomitn anknutit till denna del af den kongl. propositionen, har den antydt möjligheten af, att förhållandeha här skulle kunna gestalta sig sålunda, att uppfordra till ytterligare tullnedsättningar. Vi tro, att komitän här har berört en sida af den nya ordningen, som är af de i principielt hänseende den mest betydelsefulla. Under det att förslaget i sin helhet fasthåller ett diflerentialsystem, som vi lyckligtvis kommit allt mer och mer ifrån, går det å andra, sidan i sina följder omisskänneligt ut på frihandelsprinciperna, ja skall nödvändigt på sitt sätt bidraga till att bana nya vägar för dessas praktiska genomförande. Det ställer sig härvid som en ingalunda betydelselös länk i en utvecklingsked, som vårt land ännu blott kan sägas stå vid begynnelsen af, men som en icke aflögsen framtid helt säkert praktiskt skall visa betydelsen af. Man har skäl att tro, att detta altvenne regeringars sorgfälliga öfverläggningar framgångna förslag, som nu föreligger till afgörande, på det norska stortbinget icke skall stöta på något motstådd af allvarlig betydelse. Huruvida detta kan blifva händelsen i den svenska riksdagen, är något som man ännu icke haft anledning att bilda sig en föreställning om. Från norsk sida skall man emellertid icke annat än med stort sinneslugn emotse det beslut som vårt grannrike i detta hänseende kommer att fatta. Den ömsesidiga vinst, som förslagets vidtagande måste medföra, synes afpassad i en den omsorgs. follaste sträfvan att åstadkomma jomnvigt. En nykter åskådning skall Kanske äfven komma till det resultat, att änskönt från norsk sida icke någon grund finnes att atvisa denna ombildning, om hvars önsklighet det städse varit svenskarnes Bak att påminna oss, så skall upprätthållelsen af de nuvarande tingens tillstånd heller icke, från norsk sida betraktad, kunna skådas som någon. särdeles stor förlust. De praktiska resultaten af den nya mellanrikslagen skola svårligen inträda ögonblickligt eller med någon särdeles styrka, i alla fall icke utom enskilda distrikt; och med allt erkännande af förslagets goda sidor och genomgående lyckliga affattning kan man dock icke vänta, att det skall göra någon epok i de mellanrikska handelsförbindelsernas historia. Det är i alla fall försigtigast att i detta hänseende icke göra sig alltsör stora sörhoppningar.