Blick på pressen. Stockholms Dagblad och Dagens Nyhster hafva blisvit litet oense. Efter att förut hafva påpekat en och annan missuppfattning, en och annan inkonseqvens hos det sist nämda bladet, finner Dagbladet en osökt anledning att skämta litet. Det heter; Vi göra oss ett nöje af att återgifva följande rader hemtade ur — Dagens Nyheter: I 8 4 R. F. heter det: konungen inhemte underrättelse och råd af ett statsråd, hvartill konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde svenske män af den rena evangeliska läran-. Här finner man tydligen, att grundlagen har velat, att statschefen skall göra sitt val, och grundlagen var t. o. m. ändå tydligare i denna 5 före år 1815, då det hette: Konungen utvälje dertill kunnige etc. etc. I afseende på utförandet af detta högsta yederbörandes åliggande är ingen annan metod möjlig än att statschefen antingen stycke för stycke utnämner till lediga platser i konseljen, alldeles som då lediga platser uti andra embetsverk skola fyllas, eller ock att han anförtror någon att för honom framlägga ett förslag antingen till delvis ombildadt eller till alldeles nytt kabinett. Detta yttrande är utan tvifvel både grundlagsenligt och lojalt och röjer en uppfattning af värt konstitutionela skick, som man icke alltid varit van att finna i Dagens Nyheter. Men hvad i all verlden kan det väl vara, som nu föranledt vår värde collega till denna lilla föreläsning i svensk statsrätt? Så vidt vi erfarit har ingen, på vår sida åtminstone, varit nog förmäten att vilja kränka suveränens oomtvistliga rätt. Man har endast satt i tråga, huruvida det icke kunde vara i sin ordning, att statschefen omsider af oppositionen — visst icke af Dagens Nyheter— erhölle kämnedom om hvilka personer det i sjelfva verket är, som denna opposition helst skulle se omkring konungens rådsbord. Deruti ligger icke en stymmelse till attentat emot konungens valfrihet. Således kan det icke vara detta, som drifvit den moderna dansk-norska parlamentarismenskämpe här i Sverige, Dagens Nyheter att helt plötsligt uppträda såsom den mest lojale riddare för konungamaktens prerogativ ..-.-. Hvilken egentliga anledningen dertill må vara, så saknar det icke ett visst intresse att iakttaga den ständigt växande, nästan faderliga oro, som Dagens Nyheters senaste produktioner i den högre politiken framkallat hos Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning. Det har redan, skulle vi tro, hunnit till åtminstone tredje varningen, och Dagens Nyheter står således på vippen att blifva nedflyttadt i strykklass o. 8. v. Dagens Nyheter börjar derefter en tidningsöfversigt i följande valda ordalag: Att Dagbladet begått en förfalskning, då det refererat vår anmärkning mot Aftonbladets yttrande att högsta vederbörande borde tillhålla oppositionens ledare att aflemna en ministerlista innan der varande ministören begärt afsked, hafva vi antydt. Dagbladet har i lördags vidkants (?) anklagelsen genom att upprepa brottet. Tidningen har förut varit obetydlig; nu är den dålig och ställer sig genom sin moraliska konduit i led med den föraktade delen af pressen. Men vi skola icke längre uppehålla oss vid detta nya och sannerligen oväntade drag af immoralitet (sic) hos Dagbladet, lika litet som vid det andra liknande, 0. 8. V. ! Man kan tänka eig, i hvilken stil det skall fortgå, då det börjas så prydligt. Göteborgs IIandelsoch Sjöfartstidning behandlas deremot litet mildare, förmodligen i följd af någon kompromiss mellan tidningens utgifvare och dess, såsom det allmänt antages, nu inspirerande bjelpreda på det ekonomiska området. Med djup ejeltkänsla och kanske en liten bitanke på, att h. m. konungen i anseende till bristen på förmågor ändå slutligen skulle kunna välja att till rådkammaren kalla någon från Dagens Nyheters redaktionsbord, ytrar sig den storsinte motståndaren till slut, såsom följer: Hvad G. H. T. i form af vänligt råd behagar anföra, att vi skola akta oss och våra spalter för de farliga personligheter, som eftersträfva att intränga i konungens rådkammare, liknar, säkerligen oöfverlagdt, den hos den ministeriella pressen brukliga taktiken, att icke behandla hvad man hoppas och fordrar af konungens rådgifvare, utan uteslutande hänföra alla meningsskiljaktigheter till en förmäten sträfvan att få deltaga uti landets regering. För vår del skulle vi önska att så många kunniga och erfarna personer stodo till statschesens förfogande, att vid hans möjligen blifvande val öfverflödet gjorde honom större bekymmer än bristen. — .ri—s———ee— —